Centrala områden i verksamheten under 1986 var priset på strömming, regleringen av laxfisket och åstadkommandet av ett nytt fiskeriinkomstsystem.
Livsmedelsströmmingens åtgång minskar
Fångsten av strömming var enligt förbundets uppgifter cirka 100 miljoner kilo (Naturresursinstitutet: 82 miljoner kilo). Även om priset på livsmedelsströmming ansågs vara på en tillfredsställande nivå, började den minskande åtgången på livsmedelsströmming synas. Allt mera av strömmingen gick till foder. En stor grupp av foderuppköpare meddelade i april att de för sin del säger upp det prisbeslut statsrådet hade fattat. Jord- och skogsbruksministeriets kanslichef Reino Uronen tog nu rollen som förlikningsman. Styrelsen var tvungen att godkänna det kompromissförslag, innehållande sänkta priser, som Uronen gjorde. Staten lovade en miljon mark för att täcka skillnaden. Verksamhetsberättelsen för år 1986 konstaterar: Den lovade miljonen erhöll man dock aldrig. En utbetalning kunde dock ske följande år då medel inbesparats på andra moment i budgeten.
Ordförande Vesa Reilimo och vice ordförande Sigurd Westerberg fick kritik för sin verksamhet i prisstödsdelegationen och i mars hotade de med sin avgång. Efter diskussioner fortsatte de dock med sina uppgifter.
Ministeriet hade också tillsatt en arbetsgrupp för att bereda åtgärder för att skydda ung strömming. Gränsen mellan ung och fullvuxen strömming ansågs vara 14 cm. Ministeriet fattade beslut om att begränsa trålfisket i Finska vikens och Skärgårdshavets inre territorialvatten under hösten. Olika åtgärder diskuterades också i förbundets styrelse; en minskning av fiskekapaciteten, trålfiskeförbud i skärgården under sensommaren, minimimått och fiskeförbud under veckosluten.
Laxfiskets nedkörning börjar
Förbundet hade fört en långvarig kamp för yrkesfiskarnas rätt till laxfiske, men nu led man en svår förlust. I en förordning senarelades utsättningen av lax- och sikryssjorna och på samma gång förbjöds fisket med långrev under hösten. Yrkesfiskarna tappade i medeltal 30 fångstdagar på grund av regleringen. Fångstnivån detta år var dock ännu cirka 1 100 ton enligt förbundets verksamhetsberättelse (Naturresursinstitutet: 826 ton). Detta visade sig bli början till det yrkesmässiga laxfiskets stegvisa nedkörning i Finland.
Finland och Sverige föreslog också genom sina delegater Pekka Niskanen och Stefan de Maré att en laxarbetsgrupp tillsätts inom ramen för Internationella fiskerikommissionen för Östersjön (IBSFC). Förbundet var tveksamt till förslaget.
Fiskeriinkomstsystemets beredning fortsätter
Beredningen av ett nytt fiskeriinkomstsystem fortsatte (Lagen om befrämjande av fiskerinäringen). Till alla delar var förbundet inte tillfreds med processen. Inga beslut fattades dock under året.
Ekonomiska svårigheter
Styrelsen var orolig för medlemsutvecklingen och funderade på olika sätt att öka medlemsantalet. Bland annat gjordes förslag om att grunda en rådgivningsorganisation för yrkesfisket och en yrkesfiskarpool med medlemsförmåner, till exempel gällande bränslen. Styrelsens bedömning var att prisstödsärendenas oklarheter påverkar medlemsutvecklingen negativt. Förbundets besvärliga ekonomiska situation diskuterades under hösten och möjliga sparåtgärder kartlades.
Ordförande Reilimos brev till vårmötet 4.4.1986 beskriver väl förbundets och också ordförandens situation samt den press förbundet var utsatt för, både från medlemmarna och utifrån.
