Atlantstören är en art som tidigare levt i Östersjön, men som fiskades ut under 1900-talet. Nu pågår försök att återintroducera arten i Östersjön. Återintroduktionen kräver samarbete med fiskarna på havsområdena för att atlantstören inte ska dras upp som bifångst. Den atlantiska stören är en mycket stor vandringsfisk och den kan bli tiotals år gammal.
Estland och Finland har ett gemensamt EU-projekt (LIFE Baltic Sturgeon. Bringing back the extinct sturgeon into the North-Eastern Baltic Sea) under vilken man sätter ut yngel av atlantstör i Pärnu och Narva floder i Estland. Ynglen simmar från utsättningsfloderna ut i Östersjön, där de lever i flera år tills de lekvandrar tillbaka upp i floderna. Atlantstörarnas beteende och vandringar följs med hjälp av fiskmärkning.
”Projektet har en presskonferens i Narva i Estland den 21 oktober. Då ska också de första atlantiska störarna släppas ut i Narvafloden. Vår avsikt är att öka den biologiska mångfalden och skapa förhållande där atlantstören kan etablera sig i Östersjön och återigen fortplanta sig naturligt, utan utsättningar”, säger specialforskare Teppo Vehanen vid Naturresursinstitutet.
Återintroduktion av en fiskart som försvunnit från Östersjön kräver i första skedet fiskutsättningar. Minst en halv miljon störyngel kommer att sättas ut under projektet. Utsättningsmaterialet köps från Tyskland. En del av ynglen sätts ut som nykläckta, medan en del får växa vidare på Põlula fiskodlingsanläggning i Estland tills de är sex månader till tre år gamla. Hur ynglen och de unga fiskarna vandrar efter utsättningen undersöks både med radiotelemetri och genom yngelmärkning med T-ankare.
Fiskare behövs för återintroduktion av en art som är fredad från fiske
Märkta atlantiska störar kommer också att vandra in på finska vatten, troligen om ungefär ett år. Det är därför viktigt att finländska fiskare anmäler sina observationer av atlantstör till Naturresursinstitutet. I anmälan ska fiskaren uppge den individuella nummerserie som står på märket. Då är det möjligt att fastställa fiskens ursprung och utsättningsplats.
Atlantstörarnas överlevnad i havet beror på många naturfaktorer, men också i hög grad på mänsklig verksamhet, särskilt fiske. Atlantstören är fridlyst från fiske, men det föreligger en risk för att den hamnar som bifångst. Avsikten är att i samarbete med fiskarna minimera denna risk. Fiskarna kommer att informeras specifikt om projektet, och yrkesfiskarna får svara på en undersökning om hur mycket stör de får som bifångst.
Atlantstör kommer inte att återbesättas i finländska älvar, eftersom de flesta av dem är uppdämda. Det är inte känt att atlantstören skulle ha förökat sig i finländska älvar; de individer som fångats hos oss hade troligen råkat simma upp i älven.
Projektet samordnas av RMK Põlula fiskodlingscenter i Estland. I projektet som pågår till slutet av 2027 deltar också Eesti Loodushoiu Keskus och finländska Naturresursinstitutet.
Kort om atlantstören
- Den största fisken som fångats i finska vatten är en atlantstör på 152 kg som drogs upp ur Kumo älv 1914.
- Den sista observationen av en vild atlantstör i Finland är från 1930-talet.
- Den sannolikt sista stören i Östersjön fångades i estniska vatten 1996. Fisken, som fångades med ryssja, mätte 2,9 meter och vägde 136 kg.
- Atlantstören hör till den naturliga fiskfaunan i Östersjön. Orsakerna till att atlantstören försvann ur Östersjön anses vara överfiske, uppdämning av floder och älvar samt vattenföroreningar.
Returnera fiskmärken på https://lomakkeet.luke.fi/kalamerkki?lang=sv
Rapportera fiskobservationer på https://kalahavainnot.luke.fi/
Källa: Naturresursinstitutet 20.10.2022