Plock längs med åren: 1997

Brist på strömming

Bristen på strömming, speciellt till livsmedel började synas och fiskhandeln var orolig för situationen och krävde åtgärder. I februari ordnade förbundet, Fiskhandlarförbundet och Vilt- och fiskeriforskningsinstitutet (VFFI) ett strömmingsseminarium för att behandla nuläget inom strömmingsfisket. Positivt var dock att den livliga efterfrågan på östmarknaden fortsatte, strömming gick både till Ryssland och Estland.

Under våren uppstod osäkerhet kring strömmingsbeståndets tillstånd i Bottenhavet. Frågan var speciellt känslig då foderfiskets fortsättning efter övergångsperioden tillika behandlades i EU. Enligt VFFI var beståndet i Bottenhavet sämre än vad som tidigare hade uppskattats. Diskussioner fördes enligt anteckningar mellan verksamhetsledaren och VFFI:s Petri Suuronen i en hetsig stämning. Suuronen frågade om förbundet tar ansvar för att beståndet rasar helt inom några år. Till råga på allt hade ministeriets Harry Kaasinen redan under ett tillfälle i riksdagen sagt att Bottenhavets strömmingsbestånd har kollapsat. Suuronen och verksamhetsledaren kom bland annat överens om att sända forskare ut på havet med trålaren Silva. Senare kunde konstateras att fisketrycket hade ökat och beståndets storlek var på väg nedåt, men nuvarande kvotnivå kan hållas. Även Finlands position i foderfiskefrågan kvarstod, också VFFI hade i en rapport konstaterat att foderfisket är avgörande för strömmingsfiskets fortsättning.

Förbundet föreslog på våren att yrkesfiskarna i insjöområdet registreras och att det även för fartygen i insjöområdet skapas ett register. Detta var nödvändigt för att även insjöfiskarna kunde erhålla accisfritt bränsle.

Vårmöte i Åbo

Vårmötet i Åbo krävde att foderfiskets framtid tryggas och att fiskeriförsäkringsverksamheten får fortsätta. Kravet på fartygsvisa kvoter i laxfisket upprepades. En tydligare fiskeripolitisk linje avkrävdes också igen, yrkesfiske på heltid borde speciellt stödas. Ministeriets överdirektör Seppo Havu hade tidigare under våren varit inne på samma linje, en linje som ger alla något fungerar inte längre. Nu borde man satsa på de egentliga yrkesfiskarna och deras intressen. Han betvivlade dock att en sådan linje kunde fås igenom i riksdagen.

Vd Seppo Partanen från Oy Star-Fish Finland Ab talade under rubriken ”Från torpare till företagare” om fiskarnas nya roll i en värld under förändring. Rubriken innehöll det centrala budskapet. Enligt protokollet väckte inlägget en livlig diskussion.

Laxkriget stjäl rubriker

Senhösten 1996 blev det klart att staten inte längre betalar ersättning för det inkomstbortfall som laxfiskebegränsningarna förorsakar fiskarna. Det finns ingenting att ersätta var det krassa beskedet. Ministeriet hade i slutet av december 1996 också delat in laxkvoten (103 930 st.) i två delar; endast 20 000 st. kunde användas under tiden 1.1-20.6.1997. Indelningen följde inte det som ministeriet och förbundet tidigare hade diskuterat och detta upprörde speciellt havsfiskarna. Detta blev upprinnelsen till ett händelseförlopp med många skeden. Kim Jordas har utförligt beskrivit händelserna i en artikel i Fiskeritidskrift för Finland, nedan endast de viktigaste etapperna:

Eftersom förbundet såg att problem var på kommande godkände förbundet i januari ett ställningstagande med rubriken förslag till skötseln av Finlands laxfiskepolitik. Ingenting hände dock på ministeriet även om minister Hemilä ansåg att förslagen var en god grund för fortsatt beredning.
Eftersom kvoten på 20 000 st. inte i praktiken gav Åland möjligheter att fiska under senvåren beslöt Åland om lindrigare begränsningar på sina vatten och om en egen kvot som de länge velat ha, kvoten sattes till 12 300 laxar.
Ministeriet ansåg att Åland inte har rätt att fatta sådana beslut.
Laxkvoten på 20 000 st. fylldes 30.4 och ministeriet stoppade fisket. Åland hade egna begränsningar 1-15.5 och lugn råder under den tiden, men förbundet varnade ministeriet för att något kommer att hända efter detta. Inget görs.
Åländska båtar började fiska 16.5 trots de nationella begränsningarna. Detta var oväntat konstaterade Hemilä. Sjöbevakningen följde fisket på avstånd, men ville inte ingripa och de fastländska fiskeinspektörernas behörighet på Åland ifrågasattes.
22.5 förs förhandlingar mellan Hemilä och Åland. Åland får en egen laxkvot, hela 29 procent av Finlands totalkvot mot att Åland begränsar laxfisket under våren. Dock får de fiska 5 000 st. under tiden 1-15.6. Den kvoten staten gav var betydligt större (ca 30 000 st.) än den som Åland själv hade beslutat om.
Ministeriet öppnar 2.6 fisket i terminalområden utanför nordliga älvar.
Detta var droppen som fick bägaren att rinna över. Kritiken ökade ytterligare bland fiskarna längs kusten och en fiskare i Björneborg ertappades med 1 000 kg lax under förbudstid. Polisen försökte sälja fångsten på auktion i Räfsö, men inga bud lämnades även om mycket folk var på plats. Polisen ger upp och sålde fångsten på annat håll.

Sjöbevakningen övervakar då lax landas i Räfsö i början av juni. Bild Markku Saiha.

Regionala delegationer från Satakunda och Österbotten besökte Hemilä med krav om egna regionala kvoter i stil med Åland. Hemilä gav inga löften.

Seppo Havu, Carl Storå (Åland) och Kim Jordas deltog i ett nordiskt möte i Göteborg och 6.6 på flygplatsen Landvetter i Göteborg kom de överens om att bilda en arbetsgrupp för att lösa problemen. Förbundet uppmanade fiskarna till lugn.
Uppmaningen efterlevdes i Satakunda, men i Österbotten inleddes ett intensivt fiske som stöddes av fiskhandlarna. De österbottniska fiskarna ville försäkra sig om att arbetsgruppens sammansättning är den rätta innan lugnet inträder. Flera fiskares blev fast för olagligt fiske under veckoslutet.
Den nya arbetsgruppen tillsattes 11.6 med medlemmarna Havu, Jordas och Lena Talvitie. Elementen i uppgiftsbeskrivningen kunde hittas i förbundets ställningstagande från januari. Arbetet pågick under sommaren.
Finlands laxkvot fylldes redan i augusti och ålänningarna kände sig lurade då de inte kunde nyttja sin egen kvot till fullo. Åland krävde ersättning för de förlorade laxarna.
Fortsättning följde följande vår.

Också annat än lax

Åbo landsbygdsnäringsdistrikt hade föregående år föreslagit regleringar i fisket efter gös. Efter diskussioner rekommenderade nu distriktet endast att fiskeområdena genomför vissa åtgärder (fattar beslut om maskstorlekar).

Förhandlingar om en gemensam handelssed hade förts länge och under våren kunde avtalet äntligen godkännas. Avtalets praktiska betydelse torde dock ha blivit litet.

Förbundet och Fiskodlarförbundet hade krävt att en prioriteringslista över fiskehamnarna borde göras för att kunna rikta de knappa medlen till investeringar i de viktigaste hamnarna. Stödpengarna för förnyande och modernisering av flottan tog också slut och överföringar gjordes från andra moment.

Skrotningsförfarandets effekt hade lidit av det faktum att lagstiftningen inte hindrade registreringen av ny kapacitet. Nu gjordes ändringar i beslutet gällande fiskefartygsregistret, vilket skärpte regleringen.

VFFI gjorde en förfrågan till fiskarna gällande de skador sälarna förorsakar. Äntligen hade också forskningen vaknat upp och börjat utreda problemets omfattning.

Ryssland sade upp det hyresavtal som i 30 år gällt för de så kallade ABC-områdena på ryska vatten från och med 24.5. 1997. Finländarna hade fiskat lax och strömming i områdena.

Finland fick efter en paus på cirka 30 år en kvot av atlanto-skandisk sill på ministerrådsmötet i april. Rådet beslöt också om fartygsprogrammet MGP IV 1997-2001, om nedskärningar beslöts i lax- och torsksegmenten (-30/-20 procent), men det småskaliga kustfisket lämnades utanför programmet och klarade sig undan nedskärningar.

Förbundet i kris

Under sommarmötet konstaterades att förbundet är i ekonomisk kris och att verksamheten måste köras ner om inga andra lösningar hittas. Under mötet meddelade dock styrelsemedlemmarna att de betalar sin medlemsavgift en gång till och utmanar övriga medlemmar i förbundet att göra samma sak. En kampanj i denna anda genomfördes under sensommaren och ett synnerligen gott kampanjresultat kom att rädda förbundet denna gång. Verksamhetsledaren arbetade två veckor utan lön.

Verksamhetsledaren hade 9.6 lämnat in sin avskedsansökan eftersom han upplevde ett misstroende speciellt från vissa laxfiskare i Österbotten på grund av försommarens laxkrig. Sommarmötet i juli bordlade frågan till ett möte i augusti. Styrelsen konstaterade dock enhälligt att verksamhetsledaren åtnjuter styrelsens fulla förtroende. I augusti konstaterades att också de österbottniska fiskarna hade förtroende för verksamhetsledaren och avskedsansökan drogs tillbaka.

Accisfritt bränsle för fiskefartyg

Förbundet kunde äntligen i september, efter en lång och seg kamp, meddela att riksdagen godkänt 11.9 lagen om ändring av lagen om accis på flytande bränslen. Accisfriheten utsträcks till bränslen som används av fiskefartyg, också i insjöområdet, då fiskaren är antecknad i yrkesfiskarregistret grupp I. Den ekonomiska nyttan för fiskerinäringen uppskattades vara stor.

Höstmöte i Björneborg

Petri Suuronen var gäst på höstmötet och han konstaterade nu att det inte finns skäl till oro gällande strömmingsbeståndets tillstånd i Bottenhavet. Strömmingens storlek har däremot minskat i Finska viken och Skärgårdshavet. Mötet efterlyste ett närmare samarbete mellan forskningen och fiskarna gällande provtagningen.

Förhandlingar om strömmingssituationen fortsatte under hösten mellan organisationerna och en överenskommelse nåddes om en intern spelregel; riktat foderfiske bör undvikas på bestånd som innehåller rikligt med livsmedelsduglig fisk. Vissa fiskare På höstmötet ansåg vissa fiskare dock att allt borde fortsätta som förut och frågan överfördes till följande år.

Höstmötet tog också för första gången ställning till tillgången på fiskevatten. Det bör skapas system som underlättar yrkesfiskarnas möjligheter att erhålla fiskevatten, konstaterade höstmötet. Ett nytt mål hade skapats för verksamheten och det kom att ta länge innan beslut i den riktningen kunde fås.

Besök i Lappland

Keski-Lapin Ammattikalastajat genom Jouni Yliriesto och Lauri Ukkola var under många år aktiva i förbundets verksamhet och de lyfte upp insjöfiskets synpunkter. För att på plats bekanta sig med situationen besökte en delegation Lappland under året. Mera om besöket hos yrkesfiskarna i Lokka och Porttipahta i Göran Heinonens tal under förbundets 20-årsjubileum år 2000 som publiceras separat senare.

Förbundet köpte under korta perioder tjänster av arbetskraftsbyrån, Marja Latvatalo och Viveca Bergman arbetade på byrån.

I augusti konstaterades att förhandlingarna om att intensifiera samarbetet mellan Fiskhandlarförbundet, Fiskodlarförbundet och förbundet inte hade lett till resultat. I januari 1998 konstaterade styrelsen att frågan är slutbehandlad då Fiskodlarförbundet inte är villig att föra frågan vidare.