Många stora frågor tog ett steg framåt under året. Den nya lagen om fiske godkändes, det operativa programmet för 2014–2020 kunde äntligen tas i bruk och systemet med aktörsspecifika kvoter diskuterades nu på allvar. Klartecken gavs för fortsatt beredning.
Naturresursinstitutet inleder sin verksamhet
Naturresursinstitutet inledde sin verksamhet 1.1.2015. Institutet bildades av Forskningscentralen för jordbruk och livsmedelsekonomi (MTT), Skogsforskningsinstitutet (Metla) och Vilt- och fiskeriforskningsinstitutet (VFFI). Institutet tog också över statistikuppgifterna som hade skötts av jord- och skogsbruksministeriets informationstjänstcentral (Tike).
Näringen oroade sig redan i förväg för hur fiskerinäringen kommer att klara sig i den nya jätteorganisationen. Denna oro har åtminstone delvis besannats och institutet har också genomgått ständiga organisationsförändringar, vilka skapat förvirring.
Ny lag om fiske
Riksdagen godkände till slut, efter en lång behandling, i mars den nya lagen om fiske. Lagen hade beretts sedan 2008 och riksdagen slutförde behandlingen med darr på ribban. Riksdagsvalet tryckte på.
Ur yrkesfiskets synvinkel förändrade den nya lagen inte den rådande situationen i någon betydlig grad. En tydligare indelning mellan fritidsfiske och kommersiellt fiske syns i lagen, konstaterade förbundet.
Den nya lagens andemening var dock betydligt mera skyddsorienterad och förbundet såg i detta vissa faror då beslut om fiskreglering fattades. En betydande sak var dock att lagen tillåter att man ger olika regleringsnormer för olika fiskargrupper.
Det regionala tillståndet för kommersiella fiskare (§ 13) väckte mycket debatt och många tvister. Tillståndet kom dock inte att medföra stora förändringar, inte åtminstone på kort sikt. Paragrafens stränga villkor begränsade möjligheterna till tillstånd.
Den nya lagstiftningen använder termerna ”kommersiell fiskare” och ”kommersiellt fiske”. Förbundet fortsatte dock att använda termerna ”yrkesfiskare” och ”yrkesfiske” speciellt då kommersiella fiskare i grupp 1 avses.
Förbundets företrädare hade under hela beredningsprocessen varit med och påverkat lagens innehåll. Under behandlingen lades det också fram förslag som ännu mera hade försvårat näringens förutsättningar att fungera. De kunde dock avstyras.
Beredningen av den nya fiskeförordningen var inte heller en enkel sak. Den första versionen av förordningen väckte en hel del kritik. Den andra förbättrade versionen sändes på remiss. Inte heller den tillfredsställde helt förbundet, speciellt gällde detta gösen och gösens minimimått.
Det tog till slutet av året innan statsrådet gav förordningen om fiske. Det samhälleliga trycket att kraftigt höja minimimåttet för gösen var stora. För förbundet var det viktigt att i lagen om fiske få en paragraf som ger möjlighet att ge olika fiskeregler för olika fiskargrupper. Den paragrafen visade sig nu vara mycket värdefull. Fångstmåttet för gös steg från 37 cm till 42 cm i hela landet från och med 1.1.2016. Kommersiella fiskare i huvudsyssla fick dock under en övergångstid på tre år fånga mindre gösar i hela landet. Under övergångstiden var fångstmåttet för gös 37 cm på Skärgårdshavet och i Bottniska viken och 40 cm i Finska viken och de inre vattnen. Efter övergångstiden blev minimimåttet för gös 40 cm på Skärgårdshavet och i Bottniska viken.
I slutet av året började registrering av kommersiella fiskare i klass I och II i det nya registret för kommersiella fiskare. Registreringen trädde i kraft från och med 1.1.2016.
Riksdagsval och ny regering
Efter riksdagsvalet bildades i slutet av maj en ny regering av Juha Sipilä. Till ny jordbruks- och miljöminister utnämndes Kimmo Tiilikainen. Tiilikainens breda ministerportfölj ledde i praktiken till att det var svårt att få direkt kontakt med ministern. Uppgiften blev till slut omöjlig. Efter två år omfördelades uppgifterna och i maj 2017 efterträddes Tiilikainen delvis av Jari Leppä som enbart fick jord- och skogsbruksministeriet på sitt ansvar. Tiilikainen fortsatte som miljöminister.
I regeringsprogrammet fanns nu termen blå bioekonomi och den kom under några år att användas flitigt i olika fiskeridiskussioner. I vissa fall gav den också en skjuts framåt. Men yrkesfisket nämndes inte med ett ord i regeringsprogrammet!
SFP fick inte plats i Sipiläs regering. Detta påverkade till en del negativt bevakningen och skötseln av fiskerifrågorna på regeringsnivå. SFP har i alla fall varit det parti som tagit yrkesfiske i försvar i olika regeringar.
Den nya regeringen angrep fiskeriförsäkringen som en av sina första åtgärder. Som en sparåtgärd ville ministeriet nämligen upphöra med stödet till fiskeriförsäkringen. Förbundet och fiskeriförsäkringsföreningarna kontaktade direkt ministeriet och träffade också ministern i augusti. Svaret var att stödet fortsätter åtminstone under år 2016, men hotet blev hängande över näringen.
Aktörsspecifika kvoter
Beredningen av aktörsspecifika kvoter fortsatte. Ministeriet presenterade olika alternativ för ett möjligt kommande system för näringen och olika intressegrupper under ett möte i mars. Förbundet konstaterade att frågan på ett eller annat sätt diskuterats i 25 års tid och nu borde man komma framåt och krävde också att ministeriet skulle satsa tillräckligt med resurser för att bereda ärendet.
Efter mötet öppnade ministeriet också en enkät för att samla in fiskeriföretagarnas och intressegruppernas åsikter om systemet. Enkäten besvarades aktivt och 2/3 av de som svarade understödde ett nytt system och längs kusten var understödet ännu större, hela 3/4 ställde sig positiva.
Under juli beslöt minister Tiilikainen att ministeriet börjar bereda ett aktörsspecifikt system. Det politiska beslutet hade nu tagits och beredningen av regeringsproposition kunde nu börja. Förbundet konstaterade att det var på tiden att ministeriet tog en klar position. Det långa ältandet av frågan hade haft sina konsekvenser och det hade skapat osäkerhet bland företagarna. Beredningen framskred till en början långsamt och först under 2016 började det gå framåt med fart.
Operativa programmet kör i gång
EU-kommissionen godkände i mars Finlands operativa program för perioden 2014–2020. Fiskets stödformer var få eftersom EU-lagstiftningen tillåter stöd till fiske i mycket begränsad omfattning. En partiell ersättning för de skador säl och skarv förorsakar fångsten kunde dock fås med efter en del lobbande.
Även om programmet öppnades med pompa och ståt blev verkligheten en annan. Myndigheterna fortsatte att bereda direktiv, ansökningsblanketter och beslutsmodeller ännu under våren, sommaren och förhösten. Det elektroniska systemet Hyrrä förorsakade stora problem och beslutsystemet kunde först öppnas i oktober. Hyrrä led av fortsatta bekymmer långt in på följande år och väckte mycket kritik.
I förbundets infoblad skrevs i december: Det elektroniska sök- och beslutssystemet för strukturstöd (Hyrrä) har redan blivit en slags svordom. Systemet är fortfarande enligt myndigheterna ”instabilt” och fungerar kanske under en bra dag.
Borde förbundet omorganiseras?
Förbundets årsmöte gav styrelsen fullmakt att bereda en möjlig organisationsförändring. Mötet konstaterade att fiskets verksamhetsmiljö har förändrats och om Finland övergår till ett system med aktörsspecifika fiskekvoter är det möjligt att yrkesfiskets intressebevakning kräver nya verksamhetssätt. I Danmark och Sverige hade man nyligen övergått till en verksamhet som bygger på producentorganisationer som grundar sig på EU:s marknadspolitik och det var också styrelsens alternativ.
Andra alternativ fanns dock också på bordet. Ett alternativ med näringens alla organisationer fanns också med och Fiskhandlarförbundet bjöd in till samarbetsdiskussioner. Inte heller denna gång ledde diskussionerna till skott.
Verkställande direktören besökte i maj Sverige för att bekanta sig med den nya svenska organisationsmodellen, producentorganisationsverksamheten och det aktörsspecifika kvotsystemet.
Styrelsens sommarmöte fattade senare beslut om att börja utreda producentorganisationsmodellen också i Finland.
Blå bioekonomi på SuomiAreena
Förbundet arrangerade i juli under SuomiAreena evenemanget i Björneborg en frukostdiskussion med temat Blå bioekonomi.
Notdragning i Rimito
I augusti arrangerade förbundet, tillsammans med Pro Fisk och familjen Esa Tähti, traditionell notdragning från stranden. Metoden har använts på samma sätt i över 100 år, numera är det mera förstås fråga om uppvisningsfiske.
Sommarmöte i Nådendal
Förbundets sommarmöte ordnades denna gång 14-15.8 i Nådendal. En mängd viktiga frågor diskuterades under mötet.
Ministeriets Risto Lampinen deltog i mötet och berättade om den aktuella situationen gällande de aktörsspecifika kvoterna. Lampinen konstaterade att mycket arbete återstår, ny lagstiftning behövs, men målet är att systemet träder i kraft 1.1.2017.
Presentationen väckte en livlig diskussion. En överenskommelse med Åland gällande kvotfördelningen måste fås tillstånd enligt styrelsen. Styrelsemedlemmarna var också oroade över det tävlingsfiske som kunnat noteras då företagen försöker skapa bästa möjliga fiskehistoria. Styrelsen beslöt att förbundet deltar aktivt i beredningen och förutsatte att systemet är sådant att det skapar en lönsam näring samt att det inte ökar näringens kostnader och byråkrati.
Wilhelm Liljeqvist från Salmon Farm deltog också i mötet. En fiskmjölsfabrik var under byggnation i Kasnäs. Detta gav fiskeriföretagen ett helt nytt marknadsalternativ på hemmamarknaden och gav fiskodlingen ett östersjöfoder. Projektet var ett konkret exempel på blå bioekonomi och välkomnades av styrelsen.
Även Jari Setälä deltog från Naturresursinstitutet. Han berättade om de preliminära planerna för de kommande innovationsprogrammen, en nyhet i det operativa programmet för perioden 2014–2020. Förbundet hade gett sina förslag till möjliga ämnesområden i fiskets innovationsprogram.
Styrelsen beslöt också att börja utreda en möjlig MSC-certifiering av strömmings- och vassbuksfisket. Förbundet började nu utreda processen närmare och också möjliga finansieringsalternativ. Tidigare hade också Pro Fisk gjort vissa preliminära utredningar.
Mångåriga planen godkändes
Fiskerirådet godkände den mångåriga planen för strömmings-, vassbuks- och torskbestånden i april. Planen kom att bli ett centralt element då de årliga kvoterna fastställdes.
Skarvarbetsgrupp tillsätts
För att bemöta den tidvis heta debatten om skarven tillsatte minister Tiilikainen i november en skarvarbetsgrupp med riksdagsledamot Anna-Maja Henriksson (sfp) som ordförande. Tiilikainen och centern var mera intresserade att ta tag i skarvproblemet än grönas Ville Niinistö till vilken förbundet sänt brev under den förra regeringsperioden. Kim Jordas representerade förbundet i arbetsgruppen.
Handel med sälprodukter
Sedan år 2009 var handel med sälprodukter förbjuden med vissa undantag i EU. EU hade varit oroad över säljakten i synnerhet i Kanada. Förbudet gällde sälprodukter som härrör från kommersiell och storskalig jakt. Handel med produkter som härrör från den säljakt som inuitsamhällen och andra ursprungsbefolkningar bedriver var däremot tillåten. Förordningen tillät ursprungligen också sådan jakt vars enda syfte var en hållbar förvaltning av marina resurser.
I oktober 2015 ändrades förordningen. Orsaken till ändringen var en rekommendation från Världshandelsorganisationens (WTO) system för tvistlösning dit Kanada och Norge hade fört frågan. Det undantag som gällde hållbar förvaltning av marina resurser ströks, eftersom det i praktiken ansågs vara svårt att skilja mellan säljakt av det slaget och sådan omfattande jakt som främst bedrivs av kommersiella skäl. Förbundet deltog i en internationell kampanj under vilken fiske- och jaktorganisationer försökte påverka bland annat EU-parlamentets ledamöter, men tyvärr utan resultat. Förbundet konstaterade under frågans behandling i riksdagen att sälens status som skadedjur förstärks ytterligare i och med ändringen.
Spårbarhet
Fiskprodukternas spårbarhet behandlades igen i flera repriser under året. Näringens organisationer kom överens om en rekommendation gällande fiskpartiernas identifieringsnummer. Pro Fisk och förbundet tog i samarbete fram en blankett som fiskare kunde använda för ändamålet.
Kvoter
De sammanräknade pelagiska kvoterna för år 2015 var de största under tvåtusentalet. Fisket reglerades i centrala kvotområdet medan fisket i Bottniska viken kunde fortgå under hela året.
ICES använde för år 2016 en ny beräkningsmodell, vilken gav en betydligt mindre kvot. Kommissionen föreslog därför en nedskärning av kvoten med 35 procent. Näringen själv hade under de två föregående åren trots ICES´ rekommendationer föreslagit mindre ökningar i kvoten och ansåg nu att också nedskärningen borde vara mindre. Östersjöns fiskeorganisationer hade under årtionden fört fram att ändringarna i kvoterna borde vara högst +/- 15 procent från år till år. Statsrådets linje var en sänkning med 24 procent och den linjen stödde också förbundet.
Beträffande laxen kunde förbundet inte stöda statsrådets ståndpunkt, då statsrådet ville ha en mindre kvot än vad kommissionen föreslog. Finlands position bereddes i normal ordning i fiskerisektionen EU17 och där var åsikterna igen en gång delade. Den breda sammansättningen kunde inte nå samförstånd utan frågan avgjordes av sektionens myndighetssammansättning. De andra östersjöländerna räddade dock de finländska fiskarna och kvoten blev oförändrad.
Laxfisket avbröts redan från och med 24.7 detta år.
Slottsbal och utmärkelser
Året fick ett högtidligt slut. Finlands Yrkesfiskarförbunds styrelseordförande Olavi Sahlstén samt Esa och Satu Tähti fick en inbjudan till presidentens mottagning på självständighetsdagen 6.12.
Republikens president beviljade utmärkelsetecken åt Kim Jordas (FVR R), Olavi Sahlstén (FVR Fk) och Heikki Salokangas (FVR Fk).
