Förbundets långvariga ordförande Olavi Sahlstén ställde inte längre upp som kandidat i förbundets ordförandeval. Sahlstén hann vara verksam i förbundets styrelse från år 1992 och har varit ordförande sedan år 2003. Under dessa årtionden ryms många händelser och förändringar såväl i förbundets verksamhet som i verksamhetsmiljön.
Sahlstén hade under sin tid som verksam i styrelsen blivit väl bekant med intressebevakningssituationen och då ordförandeskapet började, såg läget positivt ut. ”Då kändes det som om vi kunde påverka saker och detta höll i sig ett decennium”, minns Sahlstén. ”Fiskefrågor diskuterades ofta direkt med ministeriets tjänstemän och vi fick också gemensamma beslut till stånd. Sedan kom det med en stor mängd andra påverkare och samarbetet försvårades. Nu fattar ministeriet alla beslut och det känns som om man inte längre lyssnar på förbundet på samma sätt som tidigare.”
Ett beklagligt exempel på denna förändring är den partiella avregleringen av det aktörsspecifika kvotsystemet, d.v.s. de aktörsspecifika rättigheterna att fiska strömming med ryssja upphör 31.12.2026. Förbundets arbete förbisågs helt och bristen på tilliten i samarbetet växte. På samma gång började ett program för att befrämja den inhemska fisken och en diskussion om försörjningstryggheten. ”Fisk borde fås ut på marknaden och fiskarna ska agera effektivt i sitt arbete, men fisket begränsas ändå på många olika sätt”. Sahlstén förundrar sig över den haltande logiken gällande beslutsfattandet. ”Det politiska klimatet måste förändras för att det ska ske framsteg och för att tillgången på inhemsk fisk också tryggas i framtiden”.
Den erfarne ordförandens och yrkesfiskarens budskap är allvarligt, men lyckligtvis har inte allt blivit mera komplicerat. Förbundets medlemsantal har minskat, men centraliseringen har medfört en situation där största delen av de yrkesmässiga fiskarna deltar i förbundets verksamhet. ” Under de senaste åren har konfrontationen mellan olika grupper av fiskare minskat”, berättar Sahlstén. ”Då yrkesfiskarnas antal minskar förstår man att man måste agera tillsammans. Den här utvecklingen har påskyndats till exempel av de problem som den ökande sälförekomsten har förorsakat, vilket nu påverkar hela kusten, och situationen är en gemensam angelägenhet. Problem förenar”, summerar Sahlstén.
