Ät inte sik som är fångad i Östersjön. Det rådet ger Världsnaturfonden som rödlistat fisken. Men varningen retar yrkesfiskarna och förvånar länsstyrelsens experter.
– Det finns inget som tyder på att siken är överfiskad längs våra kustområden här uppe i Bottenhavet, säger fiskerikonsulenten David Jonsson.
Varje år uppdaterar Världsnaturfonden WWF sin konsumentguide om vilka fiskar vi kan äta med gott samvete och vilka vi bör låta bli. I november hamnade siken från Östersjön på röda listan. Den är inte utrotningshotad ännu, men det saknas information om hur mycket sik det finns i havet.
– I de vetenskapliga undersökningar som publicerats 2011 ser man ganska tydligt att situationen för siken inte är så säker. Därför gör vi den här bedömningen med rött ljus, säger Inger Näslund, Världsnaturfondens expert i fiskefrågor.
Enligt WWF är sikbeståndet i Östersjön nedåtgående på vissa håll och osäkert i andra områden. Dokumentationen är dålig och förvaltningsplaner saknas.
I Västerbotten har yrkesfiskarna protesterat mot WWF:s varning och även i Västernorrland är den spontana reaktionen att rödlistningen är ”alldeles galen”, berättar Johan Lundgren som är fiskerikonsulent vid länsstyrelsen.
– Yrkesfiskarna är förtvivlade och jag förstår dem. En sådan här rekommendation får stort genomslag bland konsumenterna vilket drabbar fiskerinäringen. Siken är en utmärkt matfisk som diskvalificeras på felaktiga grunder, säger Johan Lundgren.
Att fångsterna av sik gått ner beror inte på att den skulle vara utfiskad, hävdar länsstyrelsens experter, utan snarare på att det numera fiskas mindre. Orsaken till det är skarvfågeln och sälen.
– Yrkesfiskarna kan inte fiska sik för de får redskapen förstörda av all säl. Sälen kommer till ett välfyllt skafferi och gör skador på fångsten, och det är samma problem med skarven, säger Johan Lundgren.
Enligt Fiskeriverket (numera Havs- och vattenmyndigheten) äter sälarna två gånger mer sik än vad fiskare fångar.
Yrkesfiskarna vid Njurundakusten bekräftar att de i princip har slutat fiska sik på grund av skarvarnas framfart. De små fångsterna ger för dålig lönsamhet.
Bosse Sillman är ute i sin båt och drar upp strömming när ST når honom. Senast han fiskade sik ordentligt var 2003. Sedan kom den stora svarta skarvfågeln, som finns i tusental längs kusten.
– Vi har kört in i stora flockar med skarv som haft sikar på nästan nio hekto i näbben, säger Bosse Sillman.
Härom veckan gav dock länsstyrelsen klartecken till att skjuta skarv i Timrås sportfiskeområde.
För fiskkonsumenterna återstår frågan: vem ska jag tro på?
Ska jag låta bli att köpa rökt sik från till exempel Alnö i sommar?
– Nej, det tycker jag inte. Det är bra om den är närfångad, och så är det gott, säger fiskerikonsulent David Jonsson.
Källa: Sundsvalls Tidning 5.5.2012
