Vi berättade i senaste infosnutt om sälproblemen inom kustfisket. Skyddet av saimenvikaren och fiske pratas det också mycket om. De här har inget samband: Vi berättar nu hur lite yrkesfiske påverkar saimenvikaren och hur fisket i våra insjöar tar hänsyn till sälarna.
Saimenvikaren är en unik sälart, som påträffas endast i Finland. Den är klassad som starkt hotad. Saimenvikaren skyddades 1955. På 1980-talet uppskattades stammen bestå av ett hundratal individer. På grund av olika skyddsåtgärder och ändrade attityder har stammen ökat, och enligt nya uppskattningar finns det nu lite över 400 individer.
Till skyddsåtgärderna hör bland annat olika fiskebegränsningar, till exempel totalförbud av nätfiske 15.4 – 30.6.
I det område där saimenvikaren lever finns det ett tiotal heltidsfiskare. Det är extremt sällsynt att vikaren dör i yrkesfiskarens redskap. Det nätfiskeförbud som trädde i kraft på våren 2015 påverkade förstås också yrkesfiskarna negativt, men ledde också till en utveckling av många sälsäkra redskap. Den stora majoriteten av Saimens yrkesfiskare använder redskap som inte är farliga för sälen, så som trålar, sälsäkra fällor, notar och ryssjor. Nätfiske utförs för det mesta på vintern, då det inte utgör en fara för kutarna.
Du kan läsa mera om ryssjefiske i Saimen i en artikel som vi publicerade förra sommaren: https://sakl.fi/rysakalaa-saimaalta/
Näten är inte saimenvikarens enda hot. Klimatförändringen medför att vintrarna blir varmare och det påverkar vikarens bobyggande och ändrar dess levnadsmiljö. Vikaren gör sitt bo i snön för att föda och de snöfattiga vintrarna gör detta omöjligt.
