Du har kanske hört talas om en kris inom kustfisket. I sammanhanget nämns ofta skadedjursproblemen. Enligt en rapport som ett Internationellt säl- och skarvprojekt i Österjöområdet publicerade förra hösten förorsakar sälar och skarvar förluster för t.o.m. 8 miljoner euro för finländska yrkesfiskare. I det följande berättar vi, varför säl och skarv utgör ett hot mot fisket och därigenom påverkar tillgången på fisk.
Säl
Sälarna förorsakar skada på många olika sätt. De söndrar nät, äter fångsten, förorsakar merarbete, skrämmer iväg fisken och tär på fiskbestånden. Sälarna bär också på parasiter som kan överföras till fisk.
Ett söndrat redskap och därigenom förlorad fångst förorsakar både utgifter och förlorad inkomst för yrkesfiskaren. Det kommer inga inkomster från fångsten, men nya redskap måste anskaffas.
För att underlätta sälproblematiken har det utvecklats nya redskap, såsom den s.k. sälbeständiga PU-ryssjan eller pontonryssjan. Sådana ryssjor är betydligt dyrare jämfört med vanliga redskap. I Finland har man gett betydande investeringsstöd för att anskaffa nya ryssjor.
De här ryssjorna har ändå inte löst problemen. Allt fiske kan inte ersättas med nya dyrare ryssjor, och sälarna kan också påverka fiskbeståndens rörelse så, att de inte besöker redskapen. Problemen med säl är störst i fiske med nät och kommersiellt fiske med nät har därför upphört på många områden.
Just nu undersöks sälskrämmor, d.v.s. anordningar vars syfte är att hålla sälarna borta från redskapen eller helt och hållet borta från ett speciellt vattenområde. De preliminära resultaten verkar lovande. Skrämmorna kan eventuellt underlätta ryssjefisket, men de är knappast till någon hjälp i fiske med nät. Ur den enskilda fiskarens synvinkel skapar priset på anordningen ett problem. Yrkesfiskarnas medelålder är hög, och många utövar fiske på deltid. Investeringsmöjligheterna är därmed små för de flesta företagare. Höga inledande investeringar och osäker utkomst lockar inte heller nya företagare till branschen.
För att lösa problemen med säl krävs att stammen minskar. I Finland är en uppdatering av förvaltningsplanen för sälstammen under arbete inom viltförvaltningen. Den plan som nu finns är från 2007 och är helt klart redan föråldrad.
Den årliga jaktkvoten gällande gråsälen är 1050 individer. Av den mängden jagas endast en liten del. Det finns många orsaker: det är svårt att jaga säl och isfria vintrar försvårar det ytterligare. Sälens nyttoanvändning är också ett stort problem. All försäljning av sälprodukter är förbjuden enligt EU-lagstiftning.
Problemen med säl påverkar redan hela Östersjöområdets kommersiella fiske och t.ex. i Sverige ämnar man öka jakten på säl.
Skarv
Skarven är en återflyttare. Den påträffades inte här på hundra år, tills den år 1996 återvände för att häcka i Finland. Då upptäcktes tio par av fågeln; enligt räkningarna 2019 fanns det 25 700 bon i Finlands havsområden.
VFFI (nu Naturresursinstitutet) konstaterade redan år 2010 i sin utgivna rapport, att hälften av kustfiskarna meddelade att skarven skadar utövandet av fiskerinäringen. Liksom sälarna kan också skarvarna söndra redskap, äta fångsten och påverka fiskbestånden.
Skarven är skyddad enligt EU:s fågeldirektiv. Enda sättet att få bort skarven är genom ett undantagstillståndsförfarande.
Den av miljöministeriet tillsatta skarvarbetsgruppen gav 2019 sitt förslag på en nationell strategi och åtgärdsplan gällande skarven.
Fiskeribranschen lade till en kompletterande åsikt till arbetsgruppens rapport.
Skadedjursersättningar
På vissa villkor betalas det ersättningar till fiskarna för de skador som sälarna och skarvarna förorsakar. Ersättningarna täcker bara en del av skadorna. T.ex. åren 2015-2016 var ersättningssummorna i medeltal 3500 euro/år och fiskare. I nya utredningar har fiskarna uppskattat de årliga skadorna förorsakade av säl till 20 000 euro och för skarvens del till 8 000 euro.
Det är också bra att komma ihåg, att ersättningarna inte ökar utbudet på fisk och förbättrar inte heller den inhemska fiskens tillgänglighet.
