Avhandling om skarv klar

Markus Norrback har i sin färska pro-gradu avhandling i offentlig rätt granskat Finlands förvaltning av storskarven och gjort jämförelser med förvaltning och rättspraxis i Sverige och Danmark.

Länk https://www.fishpoint.net/Norrback%202019gradu.pdf

Abstrakt

Storskarven är en fågel som väcker känslor och som engagerar eftersom dess närvaro kan åstadkomma synbara förändringar i närmiljön. Den omfattas, likt andra fåglar inom EU, av EU:s fågeldirektiv och är i enlighet med direktivet inte en jaktbar art och är sålunda fredad. I enlighet med artikel 9 i fågeldirektivet kan man ansöka om undantagslov från fredningsbestämmelserna för att till exempel förhindra allvarlig skada på fisk och fiskevatten.

Den finländska förvaltningen av skarven som art har av många kritiserats för att vara byråkratisk och invecklad. Denna avhandling har som sitt huvudsyfte att ur en juridisk synvinkel ge en bild av hur den finländska förvaltningen är uppbyggd och hur den utvecklats.

I avhandlingen har det gjorts en ingående analys det juridiska läget kring fredningen av skarven samt möjligheterna att ansöka om undantagslov från denna, både ur ett EU rättsligt perspektiv och ur ett finländskt perspektiv. Därtill har beslutsfattandet gällande undantagslov granskats ingående genom analys av beslut, myndighetsanvisningar och rättspraxis.

För att kunna bilda sig en uppfattning huruvida den finländska förvaltningen av storskarven avviker från andra EU-länder har gjorts en ingående komparativ jämförelse med läget i Danmark och Sverige. Valet av dessa länder har gjorts utgående från att Danmark är det land i Europas som har längst erfarenhet av att förvalta skarven, medan förvaltningskulturen och lagstiftningen i Finland och Sverige har stora likheter.

På basen av analysen av den finländska förvaltningen och den komparativa analysen av läget i Sverige och Danmark går det att dra slutsatsen att det finns stora olikheter i förvaltningen mellan de tre länderna. Implementeringen av fågeldirektivet har skett på olika sätt i den nationella lagstiftningen. Detta har i sin tur i Sverige och Finland (där allmän besvärsrätt tillämpas) lett till att rättspraxisen utvecklats åt olika håll. Därtill går det också att skönja en mera restriktiv tolkning i Finland där nationell lagstiftning och förvaltningskultur oftare utgjort grund för beslutsfattandet på bekostnad av unionsrätten. Dessutom präglas förvaltningen i Finland av långa behandlingstider och komplicerade beslut. I avhandlingen dras slutsatsen att Finland, i likhet med Sverige och Danmark, bör uppgöra en förvaltningsplan för storskarven på ett sådant sätt att planen kan ligga till grund för beslutsfattandet. Därtill är det skäl att se över lagstiftningen i Finland och överväga om undantagsgrunderna borde flyttas över från naturvårdslagstiftningen till jaktlagstiftningen, i likhet med Sverige och Danmark.

Källa: Markus Norrback, Finlands förvaltning av storskarven – en analys ur ett rättsvetenskapligt perspektiv, pro-gradu avhandling i offentlig rätt, hösten 2019