Srömmingsbestånden i Östersjön och fisket efter strömming har under de senaste åren blivit en central tvistefråga i Östersjöns fiskeripolitik. Medlemsländernas förhållningssätt till Internationella havsforskningsrådets (ICES) rekommendationer för strömmingskvoter har varierat, och den offentliga debatten kring strömmingen är polariserad. Samtidigt har dialogen mellan fiskargrupper och andra intressenter i olika länder varit begränsad och alla aktörer har inte haft en tydlig bild av varandras perspektiv och behov.
Inom ramen för projektet Fisheries for the Future, som finansierades av Ålandsbankens Östersjöprojekt, samlades i höstas finska och svenska fiskare, miljöorganisationer och forskare och diskuterade strömmingsbeståndens status och fisket i Östersjön. Deltagarna fick då en bättre förståelse för skillnader mellan länderna och områden när det gäller beståndens tillstånd, fiskeriförvaltning och forskning. De organisationer som deltog i workshopen är alla eniga om behovet av gemensam dialog och önskar att samarbetet fortsätter.
“Projektet kombinerar forskning och praktisk förståelse av strömmingens situation i Östersjön. Det gör satsningen särskilt viktig, eftersom lärdomarna kan bidra till bättre beslut och mer träffsäkra åtgärder framåt” konstaterar Crista Hietala, marknads- och kommunikationschef för Ålandsbanken och Östersjöprojektet.
Under workshopen växte en gemensam förståelse fram för frågans komplexitet, där fisket är en faktor men inte den enda orsaken till beståndens tillstånd. Behovet av ett helhetsgrepp betonades, där man utöver fisket även beaktar miljöförändringar och faktorer som påverkar fiskeriregleringen.
“Strömmingsbestånden påverkas av en rad samverkande faktorer – från vattenkvalitet och salthalt till förändringar i näringskedjor och klimatförändringen. Samtidigt är kunskapen om hur dessa faktorer samspelar fortfarande begränsad, vilket bidrar till ökad osäkerhet i förvaltningen”, säger Aimi Hamberg, Havsmiljörådgivare på Coalition Clean Baltic.
Stabilare kvoter ökar förutsägbarheten
Fiskets förutsägbarhet och ekonomiska hållbarhet kan förbättras genom att minska de årliga variationerna i fiskekvoterna. Fleråriga och stabilare kvoter skulle underlätta planeringen av fisket och bättre säkra strömmingens centrala roll i Östersjöns ekosystem.
De fiske- och miljöorganisationer som deltog i workshopen föreslår att EU:s medlemsstater ber Internationella havsforskningsrådet (ICES) att utreda hur kvotsystemet kan utvecklas i en mer stabil och långsiktig riktning, samtidigt med att återhämtningen av hållbara strömmingsbestånd säkerställs.
Mer kunskap om strömmingens lekområden
Deltagarna i workshopen betonar att det behövs ett betydligt bättre kunskapsunderlag om strömmingens lek- och uppväxtområden än det vi har i dag. Uppdaterad information om strömmingens viktigaste reproduktionsområden är central för havsplaneringen, till exempel vid placeringen av havsbaserad vindkraft och annan användning av havsområden.
Mot ekosystembaserade beståndsbedömningar
Under workshopen rekommenderades att bedömningarna av strömmingsbestånden ska baseras på ett ekosystemperspektiv.
”Vi anser att beståndsbedömningar och rådgivningen om fiskekvoter i större utsträckning behöver ta hänsyn till förändringar i centrala ekosystemfaktorer, såsom predation från säl och skarv. Det är viktigt att utöka datainsamlingen för att uppnå detta”, säger representanter för Vi Svenska Fiskare.
Som ett första steg rekommenderar workshopdeltagarna att Finland och Sverige inleder ett gemensamt regionalt projekt i Bottniska viken, som senare även kan utvidgas till andra delar av Östersjön.
Förvaltningsområden bör ses över – dialogen om fredningsområden behöver fortsätta
Under workshopen lyftes behovet av att se över indelningen av förvaltningsområden i Östersjön. Deltagarna föreslår att Bottenhavet och Bottenviken skiljs åt som separata regleringsområden. Detta motiveras av genetiska skillnader mellan bestånden och fiskens vandringsmönster.
Därtill anser deltagarna att det är viktigt att fortsätta dialogen om möjliga fredningsområden i Bottenhavet. Sådana områden kan införas som tidsbegränsade pilotförsök, vars effekter utvärderas vetenskapligt. Dialogen om fredningsområden i Bottenhavet har fortsatt mellan organisationerna vid ett möte som hölls i februari.
Ytterligare information
Workshopen Fisheries for the Future var ett samarbetsprojekt mellan miljöorganisationen Coalition Clean Baltic (CCB) och WWF Finland, med finansiering från Ålandsbankens Östersjöprojekt. Bland de representerade fiskeorganisationerna fanns Suomen Ammattikalastajaliitto/Finlands Yrkesfiskarförbund, Österbottens Fiskarförbund, Vi Svenska Fiskare, Kustfiskarna Bottenhavet, Ålands fiskare samt Sportfiskarna. Fiskeriförvaltningen representerades av Ålands landskapsregering och Länsstyrelsen Stockholm. Därutöver medverkade experter från Naturresursinstitutet, Åbo universitet samt Sveriges lantbruksuniversitet.
