Fiskebäck fiskehamn
Yrkesfiskets organisationsstruktur i Sverige är under förändring. Finlands Yrkesfiskarförbunds vd Kim Jordas bekantade sig med förändringarna under ett besök 25-26 maj i Göteborg.
Framöver är fiskeriföretagen medlemmar i producentorganisationer. Volymmässigt är pelagikernas producentorganisation Swedish Pelagic Federation SPF den mest betydande. Sveriges Fiskares Producentorganisation SFPO uppstår på nytt och verksamheten sköts i 4 kommittéer; Fisk- och kräftkommittén, Östersjökommittén, räkkommittén och kommittén för passiva redskap, Västerhavet. Sveriges Torskfiskares Producentorganisation STPO sköter torskfisket i Östersjön. I Östersjökommittén fungerar Tore Johansson som ordförande och Teija Aho som vice ordförande. Dessutom finns Hallandsfiskarnas Producentorganisation och Producentorganisationen Gävlefisk. Samtliga är ekonomiska föreningar.
Avsikten är att Sveriges Fiskares Riksförbund SFR kvarstår som gemensamhetsorganisation för de svenska fiskarna och sköter bland annat internationella förhandlingar och frågor som är gemensamma för hela kåren samt kontakterna till media. Producentorganisationerna är medlemmar i SFR och ansvarar för dess finansiering. Alla pusselbitar är dock ännu inte på plats.
SPF tog emot i sitt kontor i hamnområdet i Fiskebäck.
– Swedish Pelagic Federation SPF är en ekonomisk icke vinstdrivande förening som är förvaltare och samordnare av systemet med överlåtbara fiskekvoter, berättar Björn Lindblad på SPF.
Lindblad är bekant för de finländska fiskarna då han i november 2014 var i Helsingfors för att berätta om de svenska erfarenheterna av kvotsystemet.
– SPF har ett 30-tal medlemsfartyg. SPF erbjuder sina medlemmar tjänster genom att sköta det praktiska arbetet i samband med kvotöverföringar och koordinerar att de olika kvoterna nyttjas till fullo, säger Lindblad.
– SPF är också en röst i politiska och internationella fiskesammanhang. Reine Johansson sköter den biten av verksamheten.
De svenska erfarenheterna av de överförbara kvoterna har varit positiva. Det säger både SPF:s styrelseordförande Thomas Ahlström och Björn Lindblad. Det bekräftas också av den utredning Havsmyndigheten HaV nyligen gjort.
– Antalet fartyg är färre och lönsamheten har ökat, utan överförbara kvoter hade vi inte klarat av detta, säger Thomas Ahlström.
– Det är dock viktigt att alla detaljer i systemet är klara då systemet införs. Spelreglerna bör vara klara för alla, fortsätter Lindblad.
– I det nya systemet klarar sig fiskare som är affärsmän och entreprenörer. Fiskare som bara är fiskare slås ut, sammanfattar Lindblad det nya systemet.
Under besöket gick man igenom det praktiska arbetet i producentorganisationen och arbetet med överförbara kvoter.
Thomas Ahlström (till vänster) och Björn Lindblad i Fiskebäck
Med Bengt Gunnarsson diskuterade man också möjligheterna till samarbete gällande en möjlig MSC-märkning för strömming/sill och vassbuk/skarpsill i Östersjön. Samarbete kunde spara resurser. Man kom överens att återkomma till frågan under hösten då också Sverige förhoppningsvis får sitt åtgärdsprogram för fiskerinäringen godkänt av kommissionen. Sverige ligger i denna fråga några månader efter Finland.
Det fanns också möjlighet att delta i Fiskbranschens Riksförbunds årsstämma. Årsstämman var synnerligen välbesökt. Under stämman framkom att man i Sverige funderar på hur de säljbefrämjande åtgärderna skall skötas i framtiden. I diskussionen såg man det som viktigt att det görs gemensamt arbete för sjömat och man pekade på erfarenheterna av Norsk sjömat. ”Vi behöver utbilda konsumenten att använda fisk”, ”det är fråga om matglädje”, ”vi skall hjälpa konsumenten”, sades det bland annat på stämman. Landsbygdsminister Sven-Erik Bucht betonade också vikten av en gemensam kraftsamling bakom sjömaten.
De stora partiaffärerna i Sverige var också närvarande och samtliga ville bli bäst på fisk. De har också sina egna strategier för att nå målet. Tonerna var lite andra än de vi är vana med här i Finland.
MSC-märkningen var också på tapeten. Här var partiaffärernas helt frälsta av MSC-märkningen. Men troligen vågade ingen anmäla avvikande åsikt i denna fråga även om andra tankar hade funnits, det är inte rumsrent. Men som en fiskförädlare under kaffediskussioner konstaterade, börjar märkningen vara en förutsättning för att överhuvudtaget kunna fungera och sälja något. Livsmedelsverkets generaldirektör konstaterade dock lite torrt att olika certifieringar innebär att det är ännu fler på resan som skall ha betalt.
Under den avslutande paneldebatten ifrågasattes WWF:s rödlistning av räka.Moderatorn och landshövdingen i Västra Götaland Lars Bäckström frågade varför handelns representanter tror mer på WWF än på ICES och Havs- och vattenmyndigheten med flera. Detta föranledde den tidigare generaldirektören på Fiskeriverket Axel Wenblad, numera ordförande i WWF, att minst sagt mycket irriterad, upprörd och muttrande lämna lokalen och slänga igen dörren efter sig när han gick. Publiken var en aning förvånad. Inget svar på frågan erhölls dock.
Lars Bäckström ställde också panelen en annan intressant fråga: Varför har alltid de som säljer fisken bättre bilar än de som fångar fisken? Det var få som ville svara på frågan men fiskaren, ordförande för SFPO, Peter Olsson konstaterade att målet kunde i alla fall vara att fiskaren kunde köpa den begagnade bilen då fiskförsäljarna byter och köper ny.