

Blev du besviken vid fiskdisken: det fanns endast importerad fisk och inte alls inhemsk fisk? Orsaken är ofta flera olika faktorers summa. Tillgången på fångad fisk varierar, och det beror på många olika saker. Sämre tillgång medför också ofta högre pris.
Den fångade naturfisken är som namnet säger fångad, inte erhållen eller tagen. Ahti välsignar inte alltid med fångst trots tappra försök. Under högsommaren är tillgången på fångad fisk som sämst. Fiskarna simmar i djupare och svalare vatten och är inte särskilt aktiva. Därför besöker de inte fångstredskapen lika ofta som vid andra tillfällen. Det samma händer också mitt i vintern, då håller fiskarna sig också stilla på ett och samma ställe. Stimfisk, som strömming, kan simma i större stim än vanligt under vintern och därför kan dessa vara lättare att fånga.
Säsonger styrs alltså av rådande väderleksförhållanden och dess inverkan på fiskarna. Fiskspecifika säsongsperioder påverkas också av fiskarnas lektider. Till exempel vinterns säsong för lake infaller vid den tiden då lakarna samlas vid lekplatserna och är i rörelse och därför går de då lättare i fångstredskapen.
Pro Fisk rf. har publicerat en säsongskalender för fångad fisk. Med hjälp av den kan man följa med vilken fisk som högst sannolikt är tillgänglig. Säsongerna är inte huggna i sten, men riktgivande.


Fiske bedrivs på naturens villkor och därför kan veckans eller dagens väder påverka utbudet. Då det stormar kommer ingen ut på vattnen. De följande dagarna kan gå åt till att reparera de skador som stormen förorsakat. Ingen fisk finns då tillgänglig.
EU- och den nationella lagstiftningen och andra myndighetsbestämmelser samt politiska beslut påverkar också utbudet på fisk. Till exempel kvotbestämmelser, fiskeregleringar och olika begränsningar samt hur fiskerinäringen allmänt behandlas i det politiska beslutsfattandet, påverkar utövandet av fisket och därmed utbudet av fisk.
Hur väl fiskens produktionskedja fungerar påverkar också fiskens tillgänglighet i detaljhandeln, alltså hur bra fisken förs från fiskaren via partihandeln till detaljhandeln. Nuförtiden har också direktförsäljning av fisk ökat. Fiskaren säljer en större del av fångsten direkt till konsumenten.


Endast en kommersiell fiskare får leverera sin fångst till försäljning i butiken. Det finns inte längre så värst många fiskare kvar. Enligt Naturresursinstitutets nyaste statistik fanns det bara 400 fiskare i huvudsyssla (juridisk- eller naturlig person, som under de senaste tre bokslutsåren haft en omsättning större än 10 000 euro) i havsområdet och 270 fiskare i insjöområdet år 2019. Antalet fiskare har minskat jämnt sedan 1980-talet. Årligen lämnar flera fiskare branschen än vad det kommer till. Då fiskarna är färre, är det naturligt att det också finns mindre fångst tillgänglig för konsumenten. Det har också blivit besvärligare att utöva näringen under årens gång. Kustfisket är i en kris. Bland annat olösta problem med skadedjur och begränsningar i laxfisket har gjort många fiskares näring olönsam.
Fisk är en råvara som lätt förstörs. Att frakta fisken från fiskaren till butikens fiskdisk kräver mycket av logistiken. Fisken måste transporteras kallt och nutida lagstiftning stipulerar att fisk inte längre kan transporteras till exempel med grönsaker utan den kräver egen logistik. Att ordna allt det här är dyrt, och därför är det utmanande att garantera en jämn tillgång på fisk runtom i Finland. Att transportera små mängder är olönsamt. Fisk hålls inte heller länge färsk i butikshyllan, och därför slängs den lättare. Det krävs alltså investeringar i butikens fiskavdelning eller fiskdisk och dessa resurser finns inte alltid.
Bilder: Markku Saiha / FYFF