Under havsforskningsfartyget Arandas årliga vinterövervakningsresa observerades, att syreproblemen i Östersjöns huvudbassäng fortsätter och att fosfathalterna i ytskiktet är höga. I Finska viken var syreläget relativt bra, men fosfathalten i ytskiktet var högre än någonsin under de senaste 30 åren. Även i Skärgårdshavet var halterna av näring högre än normalt.
I Finska viken hade salthalten i ytskiktet stigit rekordhögt och vid största delen av mätstationerna var fosfathalterna de högsta under uppföljningshistorien. Rekordhöga fosfathalter uppmättes nu på ett betydligt större område än i fjol. Orsaken till den ökade fosfathalten är de näringsrika vattenmassorna som färdats från Östersjöns huvudbassäng till Finska viken och blandningen av dem. Å andra sidan förbättrar blandningen av vattenskikten syreläget i djupvattnet och syrebrist påträffades endast i Finska vikens mynning.
Halterna av upplöst kväve och fosfatfosfor i Skärgårdshavet hade ställvis rekordhöga värden för vintern. De exceptionellt höga halterna berodde sannolikt på näringsrikt vatten som strömmade från Finska viken till Skärgårdshavet.
I Bottenhavets djup har syrehalten sjunkit och näringshalterna i djupvattnet är ställvis höga. Ökningen av näringshalterna i Bottenhavet började i början av 2000-talet och fortsätter fortfarande.
I Kvarken och Bottenviken var närings- och syreläget på typisk nivå för vintern.
Syreläget i Östersjöns huvudbassäng var fortfarande svagt. Huvudbassängens nordvästra del var kraftigt skiktad och vattnet var syrefritt på över 60 meters djup. I bassängens nordöstra kant observerades syrefritt vatten först under 90–95 meter. Fosfathalten i ytskiktet var högre än normalt under vintern, vilket sannolikt beror på att vattenmassorna blandats på grund av stormar.
Bild 1. Fosfathalten (mikromol per liter) i ytskiktet (1 m) i mellersta Finska viken vid stationen LL7 vintertid (1.12–1.2) åren 1991–2024. Finlands miljöcentral
Bild 2. Vattenskiktets syrehalt (milliliter syre per liter) från Bornholm till Bottenviken (till vänster) och från Bornholm till Finska viken (till höger) i januari 2024. Finlands miljöcentral
Bild 3. Fosfathalten i Östersjöns ytvatten (mikromol per liter) vintertid 2024 och 2023. Finlands miljöcentral
Bild 4. Halten av kväve i Östersjöns ytvatten (mikromol per liter) vintertid 2024 och 2023. Finlands miljöcentral
Effekterna av decembers saltpuls torde bli små
Via de danska sunden kom en saltpuls till Östersjön i december 2023 och den har förbättrat syreläget i Bornholmsdjupet. Saltpulsen i december var måttlig, cirka 80 km3. Effekterna blir betydligt mindre än effekterna av saltpulsen som kom 2014 och som hade en volym på 300 km3. Saltpulsens effekter syns sannolikt i norra delen av Östersjöns huvudbassäng under senvåren eller försommaren.
Buller och skadliga ämnen följs också upp på Aranda
Arandas vinterövervakningsresa gick genom Finska viken, Skärgårdshavet, norra delen av Östersjöns huvudbassäng, Ålands hav, Bottenhavet, Kvarken och Bottenviken. Under resan samlade man förutom information om närings- och syresituationen även in uppgifter om bland annat skadliga kemikalier och undervattensbuller.
Enligt uppföljningen av buller har det lågfrekventa bullret ökat i Finska viken och i norra Östersjöns huvudbassäng. Lågfrekvent buller orsakar stress bland annat för fiskar och musslor och stör organismer som använder ljud i sin kommunikation och jakt.
Vid uppföljningen av skadliga ämnen i ytvattnet konstaterades endast mycket lite olja. Oljehalterna har fortsättningsvis hållits under gränsvärdet 1 mikrogram per liter. Perfluorerade och polyfluorerade ämnen (PFAS) som används som beläggningsmedel ackumuleras på bottnen i centrala Bottenhavet i betydligt större utsträckning än vid Finlands övriga övervakningsstationer i Östersjön. I östra Finska viken ackumuleras mer polyklorerade dioxiner och furaner på botten än i andra områden.
Aranda åker på sin nästa övervakningsresa den 16 april. Under resan följer man bland annat hur vårblomningen av växtplankton framskrider.
Källa: Finlands miljöcentral 10.4.2024
