Det måste finnas finnas en framtid för det erkänt hållbara och selektiva fiske som svenska fiskare bedriver, skriver Peter Ronelöv Olsson, Sveriges fiskares producentorganisation, och Krishan Kent, Fiskbranschens riksförbund.
Den 23 juli beslutade EU:s fiskeministrar att förbjuda torskfiske i södra Östersjön. Det gör att 1000 jobb hotas. Med några timmars varsel stoppades fisket i området. Nu står fiskare och andra som är beroende av deras arbete utan inkomster, utan besked från ministrar som landsbygdsminister Jennie Nilsson (S) eller Havs- och vattenmyndigheten.
Vem är ansvarig för hur beslutet drabbar havets arbetare och deras familjer? Sveriges regering har varit pådrivande för att få igenom förbudet som gäller till årsskiftet. Vad som händer därefter bestämmer EU:s fiskeministrar i oktober då de fastställer torskkvoten för 2020.
Det tillfälliga fiskeförbudet påverkar torskfisket i hela södra Östersjön – från Falsterbo till Kalmar – och är det första i sitt slag som EU beslutat om för en art i Östersjön.
Förbudet införs på grund av en oförmåga hos såväl nationella som kommunala politiker att värna Östersjöns ekosystem under flera decennier. Utsläpp av fosfor och kväve från jordbruket gör att döda bottnar breder ut sig. Sälstammen har fått växa sig allt för stor och påverkar fiskbestånden. Dessutom sprider den allt större sälstammen parasiten sälmask, som gjort torskarna i södra Östersjön sjuka.
Politikernas brist på helhetsperspektiv för att komma till rätta med det som förstör Östersjön har gjort att förutsättningarna för torskens och andra fiskars liv har försämrats under årtionden.
En rapport som det danska analysföretaget Copenhagen economics presenterade i våras visar att varje fiskare sysselsätter fem personer på land. Det är anställda inom fiskförädlingsindustrin och på reparationsvarv, redskapstillverkare och fiskhandlare. Torskfisket skapar också förutsättningar för offentlig och privat service i form av skolor, äldrevård, vårdcentraler och butiker i levande kustsamhällen och i skärgården.
Vi har förståelse för de rekommendationer som kom från Internationella havsforskningsrådet, ICES, i maj i år om att stoppa torskfisket i Östersjön under 2020. Syftet är att värna beståndet. Men vägen till ett livskraftigt torskbestånd i Östersjön går inte enbart via fiskestopp. Vad som behövs är också krafttag mot bottendöd, växande sälstam och sälmasken.
De svenska kustfiskare som är anslutna till SFPO, Sveriges fiskares producentorganisation, tar ett stort miljöansvar. De bedriver ett hållbart, småskaligt och selektivt fiske som tillsammans med svenska lokala fiskförädlingsföretag levererar färsk fisk och fiskprodukter till svenska konsumenter och handlare.
EU:s förbud mot torskfiske under resten av året behöver genomföras samtidigt som de fiskare som drabbas av fiskestoppet, och som har tillstånd från Havs- och vattenmyndigheten att fiska torsk i Östersjön, får ekonomisk ersättning.
Hur denna fråga hanteras är avgörande för en långsiktigt hållbar fisknäring, levande kustsamhällen och en inhemsk fiskförädlingsindustri.
Det är orimligt att enskilda fiskare ska ta den ekonomiska smällen av EU:s torskfiskestopp. Det vanliga vid liknande beslut är att de följs av åtgärder för att minska de ekonomiska och sociala effekterna för dem som drabbas. Eftersom beslutet är tillfälligt har inte fiskarna rätt till arbetslöshetsersättning, något som får stora konsekvenser för de enskilda fiskarna.
Svenska kustfiskare och svensk fiskförädlingsindustri väntar på ett omgående besked från regeringen om vilka åtgärder den vidtar för att dämpa de ekonomiska konsekvenserna för de drabbade svenska kustfiskarna och deras familjer, företagen och kustsamhällena.
Det måste finnas en framtid för det erkänt hållbara och selektiva fiske som svenska fiskare bedriver. Som det är nu vänder regeringen ryggen åt havets arbetare.
Peter Ronelöv Olsson
Krishan Kent
Peter Ronelöv Olsson är ordförande för Sveriges fiskares producentorganisation, SFPO.
Krishan Kent är ordförande för Fiskbranschens riksförbund, FR.
Källa: sfpo.se 20.8.2019