Situationen inom fisket var tudelat under året. Det pelagiska fisket präglades av optimism, men situationen i kustfisket blev allt dystrare.
Positivt inom det pelagiska fisket
Det pelagiska fisket utvecklades i en positiv riktning. Fångsterna var rekordstora och priserna steg då efterfrågan på fiskmjöls- och foderfiskmarknaderna var god. Fisket förbjöds under vissa tider och regleringen ändrades upprepade gånger under året. Förbudstiden under sommaren i trålfisket var lång. Till och med ryssjefisket avbröts med en förordning från och med 12.7. Fortsättningsvis växte det utländskt ägandet inom det finländska fisket, men nu i betydligt mindre skala än tidigare.
Förbundet meddelande igen sitt intresse för att utreda ett fartygsspecifikt kvotsystem. På årsmötet 23.3 i Nystad behandlades system med överförbara fiskerättigheter och producentorganisationsfrågan.
Styrelsen samlades i november för att diskutera regleringen av strömmings- och vassbuksfisket år 2013 då kvoterna inte motsvarade fiskekapaciteten. Efter långa och tidvis svåra diskussioner gav styrelsen sitt förslag till ministeriet. Utgångspunkten för styrelsen var igen att regleringen skulle behandla olika fartygs- och fiskargrupper möjligast likvärdigt. En förutsättning var också att fångstuppföljningen fungerade. Förbundet var tillfreds med hur ministeriet hade skött resursförvaltningen, men i fångstuppföljningen (NTM-centralerna) fanns tidvis problem.
Inköpsbojkotter
Problemen inom kustfisket fortsatte. Förutom de tidigare problemen med säl och skarv betydde partiaffärernas inköpsbojkotter av lax och sik ett nytt allvarligt problem. WWF startade en kampanj ”Endast hållbart producerad fisk till salu år 2015 i Finland”. Olika aktörer utmanades att delta i den. De som inte deltog försattes mer eller mindre på svarta listan. Förbundet valde att inte delta.
WWF publicerade också sin till konsumenter riktade fiskguide 29 februari där olika fiskarter klassificerades och betecknades med trafikljusfärger (röd-gul-grön). Kampanjen och fiskguiden fick både S- och K-gruppen att upphöra med sina inköp av östersjölax (klassats röd) och fångad sik (vandringssik klassats röd), vilket ledde till prisras för dessa arter.
Förbundet förde under våren förhandlingar med partiaffärerna i frågan, men med klena resultat. Partiaffärerna var i WWF:s ledband, speciellt gällde detta K-kedjan.
WWF:s aktion kom att bli dyr för yrkesfisket. Men å andra sidan ändrade detta småningom på yrkesfiskarnas försäljningskanaler, försäljning direkt från fiskare till konsument ökade allt mera.
Den instabila marknadssituationen ledde också till aktioner på ministerienivå. Förbundet träffade minister Koskinen och ministeriet sammankallade i början av juni olika parter till ett möte. Ett uttalande om att rekommendera inhemsk sik gjordes, men det urvattnades av vissa nästan direkt efter mötet. Ministeriet förband sig till att grunda en sikarbetsgrupp.
Finlands laxpolitik
Det politiska klimatet mot yrkesfisket var kärvt. Speciellt gällde detta laxen och yrkesfiskets sits blev allt svårare då laxfrågor behandlades i riksdagen.
Riksdagens stora utskott och jord- och skogsbruksutskott begärde en utredning över den laxpolitik Finland bedriver på ett nationellt plan och i EU. Ministeriet gav sin utredning i början av året. Också förbundet hördes under ärendets behandling i jord- och skogsbruksutskottet samt miljöutskottet. Utskottens begäran var ett efterspel till den heta laxdiskussion som fick sin början i riksdagen hösten 2011 i samband med behandlingen av kvoterna för år 2012. Utskotten ville begränsa det yrkesmässiga laxfisket och speciellt fisket med långrev. En helhetsmässig laxstrategi efterlystes också.
Detta syntes ånyo då Finlands förhandlingsposition fastställdes inför rådets behandling av 2013 års kvoter. Miljöministeriet, miljöorganisationerna och fritidsfiskeintressena hade igen bildat en gemensam koalition mot yrkesfisket och det präglade också diskussionerna som igen en gång blev osakliga. Det sedvanliga politiska trycket från de nordliga älvarna var förstås också stort.
Det uppstod en omfattande politisk tvist både i statsrådet och i riksdagen. Statsrådet röstade om den finländska positionen gällande laxkvoten, även miljöutskottet röstade och i jord- och skogsbruksutskottet lämnades avvikande åsikter. Stora utskottet röstade till slut för en kvot som var hälften av det kommissionen föreslagit och fällde därmed statsrådets förslag. Finlands position i rådet blev svår. De andra medlemsländerna räddade dock de finländska yrkesfiskarna och totalkvoten för huvudbassängen och Bottniska viken blev knappa 109 000 st. (-11 %).
I samband med behandlingen av laxfrågan i statsrådet sände ett stort antal fiskare (86 st.) från Bottniska viken och Finska viken ett brev till regeringen med en vädjan om att regeringen skulle rädda den inhemska fisken och yrkesfisket.
Statsrådet beslöt också att det finländska fisket med långrev efter lax upphör i södra Östersjön. I detta skede hade Finland två fartyg som idkade sådant fiske i huvudbassängen och förbundet krävde nu att företagarna får ersättning för förbudet.
En ny arbetsgrupp för att utarbeta en laxstrategi tillsattes av minister Jari Koskinen i december.
Laxvandringen var stark detta år och kustfisket förbjöds i förtid redan från och med 4.8. då ministeriet bedömde att kvoten var uppfiskad.
Slutrapport om lagen om fiske
Arbetsgruppen för beredningen av totalreformen av lagen om fiske gav äntligen sin slutrapport i februari. Till rapporten bifogades flera avvikande åsikter. Arbetsgruppen hade efter många års arbete (2008-2012) endast åstadkommit ett utkast till en (1) lagparagraf, i övrigt bestod rapporten av riktlinjer för olika helheter i den kommande lagen.
Förbundet ansåg att slutresultat var tillfredställande på ett allmänt plan, men att en slutlig bedömning först kan göras då paragrafer finns. De allmänna skrivningarna betonade enligt förbundet mera skyddsaspekterna än ett bärkraftigt nyttjande av fiskbestånden. Förbundet bedömde att detta i fortsättning kunde begränsa ett lönsamt nyttjande av fiskbestånden.
Beredningen av lagen fortsatte nu som tjänstemannaarbete och ett lagförslag skrevs tämligen snabbt ihop av ministeriets jurister och andra tjänstemän.
Under året behandlades separat fiskeguidernas tillståndsfråga. Lagen om fiske ändrades så att närings-, trafik- och miljöcentralerna kan bevilja företagare inom fisketurismen tillstånd att med stöd av de allmänna fiskerättigheterna anordna sådana tillställningar inom fisketurismen i vilka högst sex fiskare deltar. Förbundet ställde sig under behandlingen kritisk till ändringen. Enligt förbundet borde den frågan ha lösts i samband med totalreformen och tillika borde också yrkesfiskarnas tillstånd ha behandlats.
Fiskeriförsäkringen
EU-kommissionen konstaterade i januari 2012 att fiskeriförsäkringen strider mot unionens konkurrensregler. Enligt kommissionen lämpar sig stödsystemet för den inre marknaden förutsatt att det utesluter fartyg som bedriver fiske på öppet hav, alltså i praktiken fartyg med en längd om mer än 12 meter, och att stöd endast beviljas för skador på Finlands territorialvatten eller inom Finlands ekonomiska zon.
Dessutom förutsatte kommissionen att endast sådana skador ska vara stödberättigande som beror på de speciella förhållandena i Finland. Det vill säga ogynnsamma klimatförhållanden eller geografiska förhållanden (is, snö, kraftiga stormar, grynnor på låga vatten) eller sälar och skarvar, och som uppkommer på fartyg och fångstredskap samt på fortskaffningsmedel eller transportmedel och annan specialutrustning som används vid vinterfiske.
Ett arbete för att ändra på lagen om fiskeriförsäkringen inleddes och en ny lag om försäkringsstöd för kommersiellt fiske godkändes i december i enligt de riktlinjer kommissionen hade förutsatt. Ministeriet beaktade en del av de ändringsförslag näringen framförde, men förbundets kommentar till lagen var tydlig: Försäkringsskyddet försämras avsevärt och kostnaderna stiger.
Sommarmöte i Kalajoki
Beredningen av ett nytt operativt program inleddes för perioden 2014-2020 och styrelsen fattade beslut om vilka centrala frågor bör föras fram för yrkesfiskets del. EU:s fiskeriråd enades under hösten om en partiell allmän riktlinje om förslaget till havs- och fiskerifond.
Under sommarmötet behandlade styrelsen förhållandet mellan Vilt- och fiskeriforskningsinstitutet och förbundet. Styrelsen ansåg att det finns rum för förbättringar i relationerna. Förbundet krävde också att ministeriet i sin resultatstyrning förutsätter att VFFI aktivt är med och utvecklar näringen och gör upp pålitliga beståndsuppskattningar för ekonomiskt viktiga arter.
Reduceringsfisket väckte fortfarande diskussion och förbundet krävde att ett femårigt program borde fås till stånd för att trygga verksamheten. Det att systemet var beroende av årsvisa budgetmedel gjorde att fiskarna inte vågade satsa på verksamheten.
Förbundet hade inlämnat ett besvär mot Suurhiekka Offshore Oy:s vindkraftprojekt till högsta förvaltningsdomstolen. Förhandlingar om kompensationer fortsatte under vintern på styrelsens uppmaning. En överenskommelse nåddes i april och förbundet drog tillbaka sitt besvär. Processens kostnader förorsakade en del huvudbry för styrelsen. (Projektet Suurhiekka har dock inte ännu vintern 2021 inletts på allvar, förutom vissa inledande arbeten år 2020.)
Även om förbundets ekonomi under de senaste åren hade förbättrats, i och med att riksdagen beviljat stöd för kommunikation och utveckling, var dock finansieringen av intressebevakningsdelen fortfarande ansträngd. Regleringen av strömmings- och vassbuksfisket, det utländska ägandet samt inköpsbojkotten oroade styrelsen. Under året beslöt styrelsen om vissa nedskärningar i intressebevakningsdelen för att trygga den fortsatta verksamheten.
Styrelsen godkände också dokumentet Hållbart fiske – principerna för en ansvarfull verksamhet innehållande en uppförandekod för yrkesfiskare.
ECOSEAL
ECOSEAL-projektets avsikt var att bland annat att utreda sälarnas diet och inverkan på fiskbestånden.
Projektets representanter berättade om ECOSEAL-projektet under förbundets årsmöte i mars i Nystad. Raisa Tiilikainen fungerade som projektledare. Förbundet beslöt efter diskussion att delta i projektets styrgrupp.
Projekt för spårbarhet och kvalitet
Näringens organisationer ansökte gemensamt om bidrag för att genomföra fiskens spårbarhet med ett elektroniskt system. EU-kommissionen lovade nämligen betydande bidrag (90 %) för att få till stånd sådana system. Efter mycket ältande beslöt ministeriet dock att Finland inte nyttjar denna möjlighet.
Förbundet hade även ett projekt under vilket riktlinjer för god praxis i kust- och insjöfisket utarbetades för att ytterligare höja fiskens livsmedelshygien. Anne-Marie Taina fungerade som projektchef. Riktlinjerna har dock inte officiellt godkänts. I anslutning till projektet myntades också begreppet Närfisk.