Vindkraft till havs började oroa förbundet. Ett ökat utländskt ägande i finländska fiskeföretag skapade diskussion. Totalreformen av lagen om fiske körde igång på allvar och ett mellanbetänkande gavs. Ett avtal slöts med Nord Stream AG.
Vindkraft
Byggandet av havsvindparker började oroa förbundet. Parker planerades på flera håll längs kusten, bland annat i Ingå, Sideby, Korsholm och i Bottenviken. Projektet vid Suurhiekka i Bottenviken kom att sysselsätta förbundet under kommande år.
För att klargöra sin position vid vattenrättsliga projekt genomförde förbundet under början av året i snabb takt en stadgeändring genom vilken förbundets talerätt till exempel i vattenrättsliga processer förstärktes.
Trålfisket begränsas
Även om vassbukskvoten var över 20 000 ton var det en begränsande faktor för trålfisket. För huvudbassängen fastställdes en särskild kvotandel för vassbuken. Detta ledde till att fisket i området förbjöds redan i mars då kvoten fylldes i snabb takt. I slutet av året gavs också nya begränsningar för Finska viken. Situationen skapade vissa konflikter inom näringen. Speciellt i huvudbassängen idkades fisket av fartyg med utländskt ägande, vilket inte sågs med blida ögon av fiskeföretag i finländskt ägo. Denna situation kom att prägla debatten under flera år framöver.
Förbundets vårmöte och företagardag i Åbo
Förbundet ordnade i samband med årsmötet i Åbo i mars också en företagardag. Ministeriets konsultativa tjänsteman Orian Bondestam berättade om kvotsituationen och andra aktuella frågor. Långköraren fartygsvisa kvoter behandlades också. Bondestam konstaterade att frågan fordrar ännu många förberedelser och diskussioner. Beslut i endera riktningen kan inte väntas under en nära framtid. Ett möjligt system kräver också ny lagstiftning.
Bondestam ansåg att mörtfisken redan är ett men och resursen borde nyttjas som livsmedel, foder eller källa för bioenergi. Det är fråga om vård av vattenmiljön, fiske av mörtfiskar tar bort näringsämnen, minskar intern belastning och skapar utrymme för rovfiskar. Som bäst utreds finansieringsmöjligheter och skapandet av ett system för ett sporrande arvode till fiskare. Systemet kan troligen startas i början av nästa år, sade Bondestam.
Andra ämnen som behandlades var reformen av lagen om fiske och pilotprojektet för att följa upp problemsälar med GPS/GMS apparater. Ordförande Olavi Sahlstén och vd Kim Jordas berättade om det senaste gällande reformen och utmanade åhörarna att ta ställning till reformens innehåll. Speciellt väckte tillgången till fiskevatten och fiskerättigheter samt yrkesfiskardefinitionen diskussion.
Fiskeriskolan 30 år
Fiskefartygsregisterlagen
Beredningen av den nya lagen om registrering av fiskefartyg och vattenbruksfartyg hade också blivit en långkörare som mycket annat i fiskeribranschen. Statsrådet gav äntligen lagförslaget till riksdagen i mars. Förbundet var fortfarande synnerligen kritiskt till förslaget och behandlingen av förslaget framskred långsamt i riksdagen. Diskussionen om det allt större utländska ägandet av finländska fiskeföretag påverkade också behandlingen.
Bland fiskeföretagen fanns också ett mera allmänt missnöje med hur ministeriet skötte fiskefartygsregistret och dess registerutrymme.
Fiskebegränsningar i Saimen
För att skydda saimenvikaren gav ministeriet under våren en ny förordning om inskränkningar av fisket. Det område som omfattades av förordningen utvidgades från 1 250 kvadratkilometer till cirka 1 675 kvadratkilometer. Förbundet krävde att jord- och skogsbruksministeriet till fullo skall ersätta de fångst- och redskapsförluster som begränsningarna åsamkar och även ersätta anskaffningskostnaderna för nya redskap.
Ministern svarade till slut
Förbundet sände flera brev till jord- och skogsbruksminister Sirkka-Liisa Anttila gällande den inhemska fiskens situation. Då svar uteblev publicerade förbundet slutligen i april ett öppet brev till ministern. I maj svarade slutligen ministern både skriftligen och under ett möte med vd. Den finländska fiskerinäringen är en traditionell och viktig del av den finländska näringsutövningen, livsmedelsproduktionen och kulturen, konstaterade Anttila.
Svaren tillfredsställde dock inte förbundet eftersom konkreta utfästelser saknades gällande säl- och laxfrågan. Ministern hänvisade endast till det yrkesfiskeprogram som var under beredning, till den laxräknare som installerades i Torne älv och att laxfrågan möjligen utvärderas under hösten.
Kommissionen publicerade grönbok om GFP
EU:s gemensamma fiskeripolitik (GFP) hade förnyats regelbundet. Senast skedde detta år 2002. Kommissionen inledde nu en ny omgång och gav en grönbok om GFP. Kommissionen framförde bekanta skäl för en förnyelse, bland annat överkapacitet i fisket, otydliga målsättningar, kortsiktiga beslut samt brister i hur regler efterföljs.
Förbundet lämnade sina synpunkter och konstaterade att definitionen av branschens hållbarhet måste innehålla hållbarhetens alla element, det vill säga både biologisk, social och ekonomisk hållbarhet. Förbundet understödde också ett ökat regionalt beslutsfattande samt att kustfiskets specialbehov bör beaktas och att stöd till anskaffning och förnyelse av fartyg och båtar bör möjliggöras.
Sommarmöte i Villmanstrand
Nord Stream I
Gasrören Nord Stream I hade mer eller mindre under hela 2000-talet varit under planering. Förbundets linje var att i första hand motsätta sig projektet på grund av de men projektet förorsakar fisket. I andra hand krävde förbundet att skadorna bör ersättas om projektet inleds.
Efter utförd miljökonsekvensbedömning lämnade Nord Stream AG nu en tillståndsansökan för att bygga två parallella gasrör mellan Ryssland och Tyskland. Bolaget hade haft kontakt med förbundet redan i ett tidigt skede. Diskussioner fördes mellan parterna under några år, men under år 2009 intensifierades kontakterna.
Förhandlingar fördes under det sista skedet i huvudsak mellan Nord Stream AG:s huvudförhandlare Jörn Dücker och bolagets advokat Matias Wahlgren på advokatbyrå Castrén & Snellman samt förbundets vd Kim Jordas och advokat Heikki Jalas. I vissa förhandlingar deltog också yrkesfiskaren Kari Ollila. Yrkesfiskare Seppo Partanen bidrog också med bakgrundsfakta.
De sista förhandlingarna fördes under den varma sommaren år 2009 under ett flertal möten. Förhandlingarna fördes huvudsakligen på advokatbyrån på Södra Esplanaden, men under ett möte i Mariehamn gjordes de avgörande framstegen. Det blev ingen semester heller detta år, men resultatet blev i alla fall acceptabelt, konstaterade Kim Jordas. De trålare som fiskade i området för gasrören fick ersättning för de men rören förorsakar. Totalt gällde detta 28 fartyg.
Nationellt yrkesfiskeprogram 2015
Det nationella programmet för yrkesfisket sändes på remiss under hösten. Programmet kompletterade Finlands strategiska plan för fiskerinäringen och det operativa programmet 2007 – 2013 som genomförde strategin i praktiken. Programmets mål var att säkra att branschen utvecklas som en ekonomiskt, socialt och ekologiskt hållbar näring.
Programmet erbjöd som ett nytt element en modell där yrkesfisket producerar inte enbart fisk utan också vattenvårdstjänster.
Vd Kim Jordas ansåg i en kommentar att programutkastet är rätt allmänt hållet och tar inte alltför detaljerat ställning till frågor. Det här är förstås en väntad lösning då det är fråga om ett papper som ministern i sinom tid kommer att godkänna. Dock hade man väntat sig lite klarare åtgärdsförslag, med beaktande av näringens nuvarande situation. Det viktigaste är dock att det inte samlar damm på hyllan utan att man på direkten verkställer programmets åtgärder.
Programmet godkändes under år 2010.
Utredningen Yrkesfiske 2015
Förbundet genomförde en egen kartläggning av havsområdets yrkesfiske. Avsikten var att gå bakom siffror och statistik. Strävan var också att försöka få en inblick i framtiden. Under arbetet intervjuades ett stort antal fiskare i olika havsområden, både kust- och trålfiskare.
Utredningen visade att de aktiva yrkesfiskarna var ytterst motiverade att fortsätta sin näringsutövning. Tillika var yrkesfiskarna oroade för framtiden. Berätta till Helsingfors att något måste göras om människorna ännu skall få fisk! Yrkeskårens snedvridna ålderstuktur framkom också väl i utredningen. Endast 7 % av de intervjuade var födda på 80-talet och den största gruppen bildades av på 60-talet födda.
Utmaningarna i de två segmenten var olika. I kustfisket var det säl och skarv samt regleringen av laxfisket som fördes fram. Tilliten till förvaltningens förmåga att hantera problemen var också liten. I trålfisket var de intervjuade oroade för det ökande utländska ägandet och för hur marknaden för industrifisk skall tryggas. En fiskmjölsfabrik efterlystes.
Skarv och säl
Skarv och säl stod som vanligt på agendan. Våren 2009 grundades i sydvästra Finland en regional skarvdelegation för att genom samarbete mellan olika parter hitta lösningar för att kunna minska de men skarven förorsakar fiskbestånden och fisket. Skarvfrågan diskuterades också livligt i medierna.
Myndigheterna på fastlandet var handlingsförlamade, men på Åland inleddes skyddsjakt på skarv, tills problemet är hanterat, som den åländska kommentaren löd.
Förbundet krävde också förändringar i reglerna för säljakt. Förbundet ville bland annat inleda jakt på vikare, men minister Anttila vågade inte fatta beslut trots tjänstemannaförslag i saken.
Bottenhavets nationalpark
Statsrådet fattade vid sin 200-års session beslut om att grunda Bottenhavets nationalpark.
Byråkratin ökar och tillståndsförfarandet övergår till miljösidan, där näringens behov inte är vardag. Utgående från fiskarens intressen litar jag nog inte på slutresultatets kvalitet, var yrkesfiskare Heikki Salokangas första kommentar till beslutet.
Också den här frågan kom att sysselsätta förbundet under kommande år.
Mellanbetänkande
Arbetet med totalreformen av lagen om fiske fortsatte under hela året. Förbundet satte upp sina egna mål för olika delområden. I december överlämnade arbetsgruppen sitt mellanbetänkande till minister Anttila.
Organisationen
Förbundets ekonomi var fortsatt ansträngd. Förbundet beslöt att inhibera firandet av förbundets 30-åriga verksamhet år 2010. Förbundets verksamhet hade delats in i två separata delar: dels intressebevakning, dels kommunikation och utveckling. Kommunikationen kunde skötas med det stöd riksdagen beviljade, men antalet medlemmar sjönk och de minskande medlemsavgifterna finansierade intressebevakningen. Det utländska ägandet skapade även osäkerhet. Styrelsen följde oroat med utvecklingen. En åtgärd var att höja medlemsavgifterna för år 2010.
Vd var på sjukledighet delar av april och maj på grund av ett sjukdomsanfall vilket inverkade menligt på verksamheten.
Igen en gång fördes också förhandlingar mellan fiskerinäringarnas organisationer om ett intensifierat samarbete. Situationen påverkades av att Fiskhandlarförbundet inte längre hade fast anställd personal. Inte heller denna gång uppnåddes resultat.
I sin julhälsning till medlemmarna tog ordförande Olavi Sahlstén ställning till en fråga som präglat diskussionen i förbundet under året, men också tidigare. Vem fiskar de fiskekvoter som har beviljats vårt land?
Vårt lands fiskeresurser har alldeles klart väckt intresse utanför våra länder. En betydande del av vår trålfiskeflotta har under en kort tid övergått i utländsk ägo. Till denna utveckling har jag inte, och inte heller våra myndigheter, en tydlig ståndpunkt. Den är ett uttryck för den omtalade internationaliseringen. Det är dock ett faktum att genom den förs avkastning från fisket till intressen utanför våra gränser. Situationen är besvärlig och det kommer att förorsaka mycket att tänka på både för vårt förbund och för Finlands myndigheter, svarade Sahlstén.
Frågan började debatteras mera allmänt först de kommande åren, också i riksdagen.
