Förbundets verksamhetsberättelse för året konstaterade att året präglades av myndigheternas obeslutsamhet. Näringen väntade på beslut i många viktiga frågor, men av en eller annan orsak kunde beslut inte fattas. Öppningen av skrotningsstödet, ändringen av laxfiskeregleringen och stödet till de så kallade sälsäkra redskapen nämndes av förbundet.
Förbundet sände till fiskerimyndigheterna ett öppet brev med rubriken Varthän Finlands fiskeriförvaltning? Svaret dröjde och det kom först om ett halvt år.
Ny regering
Förbundet och Finlands Fiskodlarförbund gjorde under våren ett gemensamt ställningstagande inför kommande förhandlingar om det nya regeringsprogrammet. Ställningstagandet sändes till de politiska partierna.
I Anneli Jäätteenmäkis (senare Vanhanen I) regeringsprogram fanns därmed sedan några rader gällande fiskerinäringen. Till ny jord- och skogsbruksminister valdes Juha Korkeaoja.
Laxen lämnades på bordet
Minister Jari Koskinen ville inte inför det stundande riksdagsvalet våren 2003 göra nya förslag i laxfrågan. Efter valet diskuterade förbundet med minister Juha Korkeaoja och han förde en förordning med ändrade startdatum för fisket till statsrådet. Minister Kari Rajamäki med nära kontakter till fritidsfiskeorganisationer tog dock handlingarna och frågan bordlades till följande år.
Regleringen av strömmingsfisket fortsatte
Naturen påverkade regleringen av strömmings- och vassbuksfisket år 2003. Det blev i januari en isvinter som hindrade eller i alla fall minskade fisket. Ministeriet fattade dock i februari ett beslut om regleringen. Förbundets synpunkter gällande regleringens innehåll hade inte noterats, ministeriet ville denna gång helt fatta ett eget beslut. Ministeriet kunde delvis lätta på begränsningarna i april då det visade sig att den hårda vintern hade minskat på fångsterna mera än beräknat. IBSFC ökade också totalkvoten i MU3 med 6 000 ton under hösten. I slutet av året kunde begränsningarna helt tas bort.
Diskussionen om skrotningen fortsatte under året, men inga beslut togs. Då också kommissionen i uppföljningskommittén för sektorprogrammet påpekade att pengar reserverats för ändamålet och något borde göras, började frågan röra på sig.
Yrkesfiskarnas Producentorganisation YFPO hamnade under året i stora förvaltningsmässiga problem och andelslagets styrelse fick reda upp frågan i slutet av året. Andelslaget begärdes till slut i konkurs.
– Det är nog mitt största misslyckande under hela mitt yrkesliv, säger styrelsens ordförande Kim Jordas idag. Det fanns egentligen inga andra alternativ än en konkurs. Andelslagets vd hade missat sista inlämningsdagen för en stödansökan och därmed uteblev stora stödbelopp från ministeriet för redan genomförda återtag av fisk.
– Förbundet hade under åren jobbat otroligt mycket med PO och nu fick verksamheten ett snabbt och synnerligen bittert slut. Bortkastat arbete helt enkelt.
Strömmingsmarknaderna intresserade svenska fiskare
Svenska fiskare besökte Finland och Åbo för att bekanta sig med vår tradition med strömmingsmarknader på olika orter.
PU-ryssjan kom och segrade
Ett betydande steg i redskapsutvecklingen togs då fiskare i olika områden började testa och använda den svenska PU-ryssjan (pontonryssja) utvecklad av Christer Lundin. Fiskarna var till en början tveksamma, men den visade sin funktionsduglighet. Det gällde också att övertyga ministeriet och Vilt- och fiskeriforskningsinstitutet att PU-ryssjan kunde användas i selektivt laxfiske och ingå i stödet för sälsäkra redskap. I en skrivelse till ministeriet i november konstaterar förbundet att PU-ryssjan är det redskap som snabbast kan tas i bruk som ett så kallat sälsäkert redskap. Förbundet krävde att ett stöd på 80 procent bör beviljas för anskaffning.
Hangö fiskehamn
Långdansen gällande Hangö fiskehamn fortsatte. Frågan hade behandlats i förvaltningsdomstolen i olika repriser, i stadens olika organ, i statsrådet kansli och olika ministerier, i direkta kontakter mellan förbundet och staden samt utretts av olika konsulter. Under hösten fattade Hangö stad ett beslut om att helt stänga hamnen även om frågan ältades ännu efter detta på olika forum. Nu började blickarna också riktas mot alternativa platser som Koverhar och Ingå.
Uppgiften om att även Helsingfors fiskehamn stängs på grund av byggandet av ett nytt bostadsområde och metrostation, nådde under året förbundet.
Gasrör
I medierna började synas uppgifter om att ryska Gazprom planerar ett gasrör genom Östersjön. Till denna fråga återkom förbundet många gånger senare.
Drivgarnsförbud
EU föreslog en begränsning av drivgarnens längd till 2,5 kilometer och ett totalt drivgarnsförbud i Östersjön från och med 1.1.2017 för att skydda tumlaren. I förslaget ingick också ett krav på pingers och på observatörer ombord på fartygen i vissa fisken. Förbudet berörde fisket efter lax, öring och sik. Förbundet sade blankt nej till förslaget.
Ny ordförande
Heikki Salokangas hade redan tidigare meddelat att han vill lämna ordförandeuppdraget. Styrelsen tillsatte en valkommitté för att bereda valet av en ny ordförande. Årsmötet 25.4 i Tammerfors valde enhälligt på beredningens förslag yrkesfiskare Olavi Sahlstén från Merimasku till ny ordförande. Sahlstén hade suttit i styrelsen sedan 1992 och var också ordförande för Skärgårdshavets Yrkesfiskare rf. Vid samma möte lämnade också Pentti Vehkaperä styrelsen efter 23 års förtroendemannavärv. Heikki tilldelades förbundets standard (nro 10).
– I början var vi ivriga, men senare har det övergått till djup pessimism och alla tror inte på förbundets möjligheter att påverka, sade Vehkaperä. Medlemmarna och fiskarna är också lite bortskämda. Alla dumma idéer kan inte fås igenom. Han uppmanade fiskarna att stöda sitt förbund, näringen behöver en stark organisation.
Förbundets byrå flyttades 1.3 från Helsingfors till Lappträsk. Därför var det naturligt att styrelsens sommarmöte detta år ordnades på civiltjänstgöringscentralen på Sjökulla i Lappträsk.
Under året föreslog förbundet igen en gång att samarbetet mellan de olika organisationerna i fiskeribranschen borde intensifieras. Också denna gång föll planerna.
