Ett tredje skede började under 2000-talet
I och med 2000-talet började ett nytt skede i förbundets verksamhet. Yrkesfiskarnas antal minskade kraftigt och det inverkade också på förbundets medlemsantal. Verksamheten mognade och det syntes även i de förtroendevaldas arbete i organisationen. Å andra sidan kunde också en minskad aktivitet registreras samt vissa svårigheter i åtagandet för förbundet. Efter de ekonomiskt svåra åren i början av 2000-talet förbättrades den ekonomiska situationen småningom. En betydande stegvis förändring var att kustfisket fick en allt större roll i förbundets verksamhet.
Producentorganisation
Anders Riska jobbade 1.1-31.5 på förbundet med att förbereda producentorganisationens (PO) verksamhet. Jord- och skogsbruksministeriet godkände PO 5.6 och verksamheten kunde inledas. Verksamhetsledaren fungerade som PO:s styrelseordförande.
Dioxin
Strax före jul 2000 rapporterade medierna att EU kommer att begränsa det finländska strömmingsätandet på grund av dioxinhalterna i strömming. Den belgiska dioxinskandalen våren 1999 hade aktualiserat dioxinfrågan även på EU-nivå och EU:s vetenskapliga kommitté föreslog att gränsvärden för dioxinhalter bör definieras även för fisk.
Lax
Förbundets laxarbetsgrupp fortsatte att jobba för ändringar i regleringen. Förbundet ordnade i april ett tillfälle om laxfrågan för ministrarnas specialmedarbetare och laxfrågan togs upp också på regeringsnivå. En tidigareläggning av fisket med fem dagar var till och med aktuell. Men i maj meddelade ministeriet att de tidigare begränsningarna kvarstår, det fanns inte tillräckligt med politiskt mod att göra ändringar. En tredjedel av laxkvoten kunde inte fiskas år 2000.
Säl
Debatten om sälproblemen blev intensivare under året och frågan lyftes upp i massmedia. En märkbar förståelse för yrkesfiskarnas situation kunde noteras. Sommarfredningen för gråsäl avskaffades, antalet jaktlicenser ökades till 100 stycken och den av ministeriet tillsatta sälskadearbetsgruppen föreslog enhälligt att ersättningar bör betalas till yrkesfiskare för de fångstskador sälen förorsakar. Ett utkast till en statsrådsförordning gällande ersättningar utarbetades.
Å andra sidan beredde miljöministeriet ett förslag gällande grundandet av sälskyddsområden längs kusten. Förbundet var ytterst kritisk till skyddsområdena, men de inrättades följande år.
Fiskeriförsäkringens framtid
Fiskeriförsäkringens fortsättning hade varit en öppen fråga allt sedan EU-medlemskapet år 1995. Kommissionen meddelade nu att stödet till fiskeriförsäkringsverksamheten följer EU:s grundavtal till den del där ersättningar betalas ut på grund av Finlands speciella väderleksförhållanden och de specialförhållanden som råder i det finländska kustområdet. Kommissionen konstaterade dock att stödet inte kan täcka normala risker och förutsatte att stödet till denna del bör upphöra. Behandlingen av denna fråga både i EU och nationellt kom slutligen att ta många år.
Fiskveckan
Förbundet fungerade som ansvarig arrangör för Fiskveckan 2000 i Vasa 29-31.3. Temat var Kvalitetens århundrade med fiskens helhetskvalitet och det nya strukturprogrammet som centrala ämnen. Cirka 290 personer deltog.
Fiskeripolitiskt program
I flera repriser under året behandlade styrelsen förbundets fiskeripolitiska program. Utkastet till programmet utarbetades av verksamhetsledaren och Markku Saiha. Micaela Fellman deltog också i arbetet. Micaela arbetade på förbundet under tiden 1.1-30.6 med olika uppgifter.
Programmet godkändes 3.11 i Åbo. Programmet kunde ännu i dag anses vara modernt. Centrala frågor som näringens lönsamhet, konkurrenskraft, kvalitet, kunnande, värdeökning, profilering och hållbar utveckling lyftes upp i programmet.
De centrala målen i programmet:
- yrkesfisket och hela produktionskedjan producerar fisk och fiskprodukter utgående från kundernas behov
- företagsverksamheten är mångsidig, lönsam och konkurrenskraftig
- man beaktar fiskets inverkan på naturen och miljön samt man verkar i enlighet med målen för hållbar utveckling
- yrkesfiskarnas kunnande ökar och även bibehålls på en hög nivå
- kvalitetens betydelse som en konkurrensfaktor som ger tilläggsvärde förstås och dess möjligheter utnyttjas
- verksamheten möjliggör rekrytering av nya yrkesfiskare
- produktionens värde ökar
Förbundet 20 år
I samband med förbundets höstmöte hölls även 20-årsjubileum med cirka 100 medlemmar och inbjudna gäster. Under dagen publicerades förbundets nya fiskeripolitiska program. Ordförande Heikki Salokangas presenterade i sitt tal det centrala budskapet: Programmets vision är att Finland har ett lönsamt, konkurrenskraftigt och professionellt yrkesfiske som kan erbjuda konsumenterna ansvarsfullt producerad fisk av hög kvalitet enligt marknadens efterfrågan.
De tidigare ordförandena Vesa Reilimo och Göran Heinonen samt verksamhetsledaren Raimo Ihander berättade om förbundets verksamhet under de första 20 åren. Minister Kalevi Hemiläs specialmedarbetare Christian Krogell förmedlade jord- och skogsbruksministeriets hälsningar och gratulationer till förbundet.
I samband med mötet överlämnades förbundets standard till Vesa Reilimo (nro 6), Per-Erik Rosin (nro 7), Raimo Ihander (nro 8) och Heikki Jalas (nro 9). Före det hade Göran Heinonen (nro 2), Pentti Vehkaperä (nro 3), Sveriges Fiskares Riksförbund (nro 4) och Veijo Virtanen (nro 5) erhållit standardet.
Dagen avslutades med en kvällsfest.
Övrigt
Riksdagsledamot Erkki Pulliainen försökte igen en gång få en ändring i yrkesfiskardefinitionen och frågan ältades flera gånger under hösten.
En annan långkörare fick också sin början; Hangö fiskehamns vara eller inte vara.
Inhemsk Fisk hade under åren 1998 och 1999 finansierats via Gott från Finland, men nu meddelade ministeriet att lantbrukspengar inte längre kan användas för fisk. För att kunna använda pengar från fiskerifonden borde namnet ändras. Verksamhetsledaren hade tidigare som styrelsens vice ordförande jobbat en hel del med föreningens finansiering. Vid årsmötet i mars ändrades föreningens namn till Pro Fisk. Verksamhetsledaren valdes nu till ordförande efter Rauno Saari. Finansieringsfrågan sysselsatte fortsättningsvis.
Förordningen om vissa fiskefartygs säkerhet bordlades i statsrådet i början av januari på minister Martti Korhonens begäran innan den kunde godkännas i slutet av månaden. Under tiden mellan behandlingarna hade trafikministeriet, sjöfartsverket och förbundet fört förhandlingar om förordningen. De nya bestämmelserna krävde investeringar på fiskefartygen. Speciellt bemanningen (en man) på mindre trålare väckte diskussion. Fiskarna bland annat i Bottenviken var oroade över de hårdare kraven. Den olycka (trålarna Lea, Nipsu) som hade hänt föregående år bidrog delvis till diskussionen. I februari år 2000 sjönk ytterligare trålaren Kingston nära Finngrundet och frågan om fiskefartygens stabilitet sattes på agendan.
Finländska trålare hade svårigheter att landa fisk i Estland. Förbundet vände sig till ministeriet och ärendet lyftes upp på utrikesministerienivå mellan Finland och Estland. Även EU-kommissionen blev intresserad av frågan.
Det gränsöverskridande projektet Fiskresurserna i Bottniska viken fortsatte med två seminarier, i Grisslehamn 9-10.3 (Marknadsstrategier) och på Åland 15-16.6 (Strategier för framtiden). Förutom att projektet förmedlade information gav det också en möjlighet för finländska, svenska och åländska yrkesfiskare att träffas och diskutera gemensamma frågor.
Verksamheten i Ålands Yrkesfiskares Sammanslutning (ÅYS) upphörde under året och verksamheten överfördes till Ålands Fiskare.
Skärgårdshavets yrkesfiskare fick stöd för projektet Saaristomeren ammattikalastus pinnalle (SAMPI) i slutet av året. Sampi-projektet kom att starta en lång rad av yrkesfiskeorienterade utvecklingsprojekt i Skärgårdshavet, allt till våra dagar.
Ett veckobrev med information om aktuella händelser hade från och med början av 1999 sänts till styrelsen och år 2000 utvidgades distributionen till regionorganisationerna. Styrelsen beslöt också att ett månadsinfobrev sänds till alla medlemmar från och med april.
