Foderfisket
EU:s ministerråd gav vid mötet i december 1997 en deklaration om att frågan om en fortsättning för fisket efter strömming till andra industriella syften än för att konsumeras direkt prioriteras och att beslut fattas senast 30.6.1998. Till och med denna tidpunkt kunde fisket fortsätta som förut. Det ursprungliga undantaget gick ju ut 31.12.1997. Ministerrådet gav slutligen 29.6.1998 en förordning som möjliggjorde foderfiskets fortsättning och därmed var denna för Finland viktiga fråga löst.
Marknadssamarbete
Styrelsen tillsatte under våren en arbetsgrupp för marknadssamarbete, speciellt för att bereda frågan om ett grundande av en producentorganisation (PO). Stadgar för en PO utarbetades av förbundet.
En liten delegation bestående av Heikki Salokangas, Ralf Hellström, Matti Luoma och Kim Jordas besökte Västervik för att bekanta sig med Astrid Seafood Ab:s verksamhet, infrysning av strömming och export till öst.
Vårmötet ordnades i Mariehamn i samband med Fiskveckan 1998. Styrelseordförande Lars Berglund och vd Anders Grönlund från PO Gävlefisk var mötets gäster och de berättade om producentorganisationsverksamheten. På vårmötet godkändes också den rekommendation som förhandlats fram av förbunden: Riktat foderfiske bör undvikas på bestånd som innehåller rikligt med livsmedelsduglig fisk.
Frågan om fartygsvisa kvoter även i strömmingsfisket lyftes upp av styrelsen och på höstmötet godkändes en skrivning om att en övergång till systemet bör utredas.
Exporten av strömming till Ryssland hade ökat stadigt från och med 1994 och uppgick 1997 till 11,8 miljoner kilo. Länsi-Rannikon Kala Oy hade speciellt satsat på verksamheten. Under våren 1998 tog också ett ryskt frysfartyg utanför Björneborg direkt emot strömming som fiskats av finländska trålare. Den ekonomiska krisen i Ryssland medförde att exporten av livsmedelsströmming till öst nästan helt avstannade mot slutet av året. Pälsnäringen fick avsättningsproblem av samma orsak, vilket i sin tur påverkade marknaden för foderfisk.
Strömmingsfiskarna samlades i Raumo i juni och i Vasa i juli för att diskutera priset på foderfisket. Även PO-frågan behandlades. Förbundet gavs i uppdrag att koordinera det fortsatta arbetet. Förhandlingar fördes med foderuppköparna om prisförväntningarna för foderfisk. En gemensam ståndpunkt kunde dock inte nås med uppköparna, men priset kunde efter en tid med gemensamma fiskaraktioner stabiliseras till en önskad nivå.
Inför den årliga sessionen i IBSFC föreslogs kraftiga nedskärningar i kvoterna. EU-kommissionen började tillämpa den så kallade försiktighetsprincipen i sina förslag. De slutliga nedskärningarna blev till slut måttliga och förbundets verksamhetsberättelse beskriver resultatet som en avvärjningsseger.
Lax ’98 kampanj
Det laxpaket som Havus laxarbetsgrupp 1997 utarbetat sändes på remiss under hösten 1997. En beredning inleds utgående från arbetsgruppens betänkande och utkastet till ändrade normer sändes också på remiss. Under vintern inledde Erkki Pulliainen och Lapplands förbund ett aktivt lobbande mot förslagen.
Förbundet diskuterade förslagen med minister Hemilä och med olika regeringspartier i flera repriser. Brev sändes till och med till president Martti Ahtisaari. Hemilä konstaterade att också andra partiers stöd än SFP:s behövs för att få frågan löst. Satakundaförbundet och Österbottens förbund stödde aktivt förbundet. Högsta domstolen gav i slutet av januari ett beslut i kompetenstvisten mellan riket och Åland. Enligt domstolen kunde ministeriet inte ensidigt besluta om laxkvoternas fördelning mellan riket och Åland. Hemilä och Åland nådde ett avtal 19.3, Åland fick nu en mindre laxkvot 24 procent (från 29 procent 1997), fisketiderna ändrades också. I ett pressmeddelande sades att målet är att förlänga fisketiden med en vecka också på fastlandet.
Ministeriet meddelade i mars att en ändring av laxförordningen förs till statsrådet med startdatumen 8.6, 15.6, 20.6 och 25.6 samt att april öppnas för fiske. En första behandling i statsrådet 2.4 ledde till bordläggning och Hemilä ändrade startdatumen till 11.6, 16.6, 21.6 och 26.6. En ny behandling 8.4 ledde också den till bordläggning, men en överenskommelse om ett principbeslut om innehållet nåddes. Sauli Niinistö fungerade som t.f. statsminister. I ett extra statsrådsplenum 9.4 gavs äntligen en ny laxförordning (266/1998). Endast smärre ändringar gjordes jämfört med förordningen från 1996 (startdatum 16.6, 21.6, 26.6 och 1.7 kvarstod) och förbundet uttrycker i ett pressmeddelande sin djupa besvikelse, vi känner oss bedragna. Hemilä sade att han är rådlös och trodde inte heller på ersättningar då kommissionen tagit en negativ hållning till utbetalning av ersättningar. Hemilä tillade att polisen och sjöbevakningen är noggrann och skrider till hårda åtgärder om olagligt fiske bedrivs.
I slutet av april meddelade förbundet att en Lax ’98-kampanj inleds. I interna diskussioner gjordes den bedömningen att olagligt fiske inte mera kan användas för att markera missnöjet för det ger dålig publicitet åt näringen. Den 8.6 var ca 80-100 båtlag ute till havs längs hela kusten för att protestera mot regeringens laxfiskepolitik. Olagligt fiske inleddes inte, endast fritidsfiskeredskap fanns med i båtarna. Myndigheterna följde vaksamt med kampanjen.
Pello Kalakerho och Tornio-Muoniojokiseura inledde under sommaren en osmaklig smutskastningskampanj mot Åland på grund av laxtvisten och kallade bland annat ålänningarna för rasister (!).
Agenda 2000, CFP 2002 och fiskeripolitiskt program
Beredningen av en ny strukturperiod i EU under namnet Agenda 2000 inleddes. Inom ramen för Agenda 2000 helheten fortsatte strukturfonden för fiskerihushållningen (FIFFG) med en ny period 2000-2006.
Beredningen av EU:s nya gemensamma fiskeripolitik (CFP 2002) inleddes också och förbundet besvarade en förfrågan som kommissionär Emma Bonino hade sänt. Verksamhetsledaren hördes också av EU-parlamentets fiskeriutskott i Bryssel om regionaliseringen av EU:s fiskeripolitik.
Ministeriet hade redan föregående år arrangerat ett seminarium om fiskerinäringens framtid. Förbundets sommarmöte i Vasa fortsatte diskussionen och analyserade olika segments framtidsutsikter. Styrelsen beslöt att ett mera omfattande fiskeripolitiskt program borde uppgöras i förbundet. Förbundet arrangerade också tillsammans med Egentliga Finlands T&E-central ett seminarium om den näringsmässiga fiskerihushållningens nya marknadsverklighet. Den nya MSC-certifieringen och diskussionen om ett hållbart fiske var nämligen aktuella. Fiskerichef Kari Ranta-aho och verksamhetsledaren hade deltagit som finländska representanter i diskussionen på nordisk nivå om dessa frågor.
Yrkesfiskardefinitionen igen på tapeten
Medlemmar i riksdagens jord- och skogsbruksutskott ville igen ändra yrkesfiskardefinitionen. Riksdagsman Erkki Pulliainen var speciellt aktiv i frågan och hade av någon märklig anledning fått en stor del av utskottet med sig. I ett lagförslag klassades alla fiskare, vilka säljer sin fångst och anmält sig till yrkesfiskarregistret, som yrkesfiskare. Alla inkomstgränser föreslogs bli avskaffade. Förbundet arbetade mot förslaget och förslaget förföll också följande år.
Ekonomin skral
Arbetsavtalet mellan förbundet och verksamhetsledaren hade gått ut 31.12.1997. I januari 1998 förlängde styrelsen avtalet med fem år till 31.12.2003.
Förbundet hade lidit av dålig ekonomi nästan från början, men situationen blev allt svårare åren 1996 och 1997. Det egna kapitalet var nu på minus och därmed hade styrelsens medlemmar ett personligt ansvar för förbundets ekonomiska åtaganden. Redan vårmötet hade i likhet med revisorerna uppmanat styrelsen till åtgärder för att rätta till situationen. Styrelsens sommarmöte i Vasa behandlade olika alternativ och godkände ett åtgärdspaket. På höstmötet beslöts att återbäringen till regionorganisationerna inte erläggs för 1997 och 1998. Beslutet var inte enhälligt, Nyland ansåg att beslutet hotar regionorganisationernas verksamhet. Vidar Lindroth från Åboland ansåg i diskussionen att det gör bra för verksamhetsledaren att vara utan lön för en tid.
Verksamhetsledaren var också sedan permitterad under hela december månad. Slutligen gjorde förbundet 1998 ett positivt resultat även om läget trots det ännu var svårt. Permitteringar genomfördes också senare under flera år. De var dock endast permitteringar på papper då arbete utfördes också under permitteringstider i samma utsträckning som förut.
Höstmötet
Göran Heinonen hade meddelat att han inte ställer upp för omval. Under höstmötet 13.11 i Tammerfors valdes Heikki Salokangas till ordförande efter en paus på två år.
Höstmötet gavs en extra krydda av att ministeriet samma dag förbjuder fisket efter vassbuk på grund av att kvoten är fylld, vilket även inverkade på strömmingsfisket. En livlig diskussion utbröt och mötesdelegaterna förundrade sig över den dåliga informationsgången. Höstens fiske hade varit livligt och tydligen hade uppföljningen inte varit tillräcklig. Ministeriets Seppo Havu och Jarmo Vilhunen var på plats under mötet och erkände att det funnits brister i uppföljningen på ministeriet, men att saken nu rättats till. Det konstaterades också att det är skäl för ministeriet och förbundet att bättra på kommunikationen till fiskarna.
Havu höll ett föredrag om aktuella fiskeripolitiska frågor. Yrkesfiskardefinitionen, laxen, strömmingen, PO, den färska MSC-lanseringen och den nya strukturperioden var ämnen som Havu behandlade. Sammanfattningsvis konstaterade han att det politiska beslutsfattandet i fiskerifrågor är för tillfället ryckigt och att en klar linje saknas. Han trodde att en utvecklingslinje kunde vara ett närmare samarbete mellan förvaltningen och näringen, vi är ju i alla fall i samma båt.
Salokangas och Jordas tackade Heinonen för det omfattande arbete han gjort för förbundet och näringen. Som tack fick Heinonen en fototavla där laxbåtar går ut till havs och försvinner in i diset. Salokangas konstaterade att båtarna går ut till havs för att komma undan problemen, men någon måste i alla fall sköta dem på land. Heinonen har varit rätt man på rätt plats för att sköta den uppgiften. Heinonen konstaterade i sitt avskedstal att samarbetet med tjänstemännen har förbättrats under senare år. Om politikerna kan inte sägas samma sak, de förstår inte yrkesfiskets problem överhuvudtaget.
