Minister Pesälä på laxfiske
Laxfrågan fortsatte att sysselsätta förbundet. Fiskarna hade inte fått en del av de ersättningar som utlovats för fiskestoppet 1993. Under vårvintern hade också ett förslag till nya laxfiskebegränsningar utarbetats. Statsrådet godkände i slutet av mars efter vissa fördröjningar och ändringar en ny förordning som införde stopperioder i havsfisket och senarelade kustfiskets startdatum (2.6, 8.6 och 14.6).
En extra krydda gav den prognos som Sakari Kuikka gav i Vilt- och fiskeriforskningsinstitutets (VFFI) namn. Enligt Kuikka kommer 1994 års vandring att vara stark och ge stora fångster. Kuikka var orolig för hur dessa jättefångster kunde marknadsföras. Prognosen ledde till marknadsstörningar och över en natt sjönk laxens fiskarpris. Styrelsens sommarmöte i juli gav ett pressmeddelande, i vilket kraftigt kritiserades Kuikkas och VFFI:s agerande.
Detta sammantaget ledde till en ny konflikt den 22 maj. Kanslichef Reino Uronen ringde på kvällen från regeringens aftonskola och bad förbundet att få bort de drivgarnsbåtar som för tillfället trotsar fiskeförbudet i vattnen kring Åland. Efter några telefonsamtal kunde de förmås att upphöra med fisket och komma tillbaka i hamn.
Förbundets vice ordförande Göran Heinonen och verksamhetsledaren besökte också minister Iiro Viinanen i två repriser för att få de uteblivna ersättningarna. Till slut konstaterade Viinanen hör ni pojkar, nu gör vi så här, ni får 1 miljon och sen pratar vi inte mera om det här. Det var ett rejält besked.
Förbundet förde också två förhandlingar med den nya ministern Mikko Pesälä under maj och ministern bekantade sig med laxfisket i Björneborg och Räfsö under två dagar i början av juli. Förhållandet till ministeriet hade varit spänt under Puras ministerperiod, men diskussionerna med Pesälä förbättrade situationen. Pesälä lovade att inte begränsa laxfisket under hösten, sälfrågan skulle utredas i snabb takt och förhandlingar skulle föras mellan ministeriet och förbundet i frågor som berör yrkesfiske innan beslut fattas.
Vid de nordiska statsministrarnas sommarmöte i juli blev Finlands laxfiske överraskande ett ämne som förorsakade rubriker i pressen. Sverige anklagade Finland för överfiske, Sverige hade tidigare under året föreslagit ett totalförbud i laxfisket. Jag tycker om att fiska och äta fisk, och det finns alltid problem kring fisket, konstaterade statsminister Esko Aho.
Gällande sälskadorna ansåg förbundet att de bör ersättas av staten. Förbundet ansåg att jaktfrågan borde hanteras försiktigt, men att jakt speciellt på sälar som förorsakar skador borde övervägas. På Åland tog fiskarna i bruk mera handgripliga åtgärder för att understryka problemets allvar.
EU-förhandlingar
Ett möjligt medlemskap i Europeiska unionen präglade förstås året. Förhandlingar fördes och utvärderades. I oktober arrangerades en folkomröstning i frågan.
Ministeriet tillsatte en anpassningsgrupp i mars. Gruppens uppgift var att skapa ett yrkesfiskarregister, utreda ett ITQ-system (individuella överförbara kvoter) och utreda övrig anpassning av näringen till EU och även föreslå lämpliga åtgärder. Förbundet konstaterade efter att gruppen gett sin slutrapport att konkreta förslag saknas.
Förbundet inledde ett projekt i vilket utreddes fiskefartygens skick och nödvändiga åtgärder för att förbättra fiskhygienen. Förbundet hade konstaterat att kvalitetsarbetet får en allt större betydelse i den nya situationen. För fältarbetet anlitades Kalapriima Ky och Tero Laukkanen. Projektet var också en del av ett möjligt sektorprogram för näringen.
Förbundet fortsatte också med att utreda producentorganisationsmodellen (PO). Besök hade gjorts tidigare till Sverige och Danmark för att bekanta sig med verksamheten och under 1994 besökte Markku Aro, Pekka Niskanen och Kim Jordas Irland och bland annat fiskeorten Killybegs.
– Vänstertrafik på smala och krokiga vägar, gränsen till Nord-Irland och PO-chefens uttalande om att saker fungerar om alla berörda fiskare ryms i samma rum på samma gång för att komma överens om saker, var ju något man till exempel minns, säger Jordas.
Höstmötet beslöt att ordna en provteckning för att utreda fiskarnas intresse för en producentorganisation.
Överdirektör Seppo Havu besökte förbundets vårmöte i Åbo i samband med Fiskveckan 1994. Enligt Havu hade man nått resultat under förhandlingarna med EU, foderfisket på strömming tillåts under 3 år i alla fall, och Finlands fiskezon på 12 sjömil kan bibehållas. Problemet är närmast laxkvotens storlek. Resultatet måste enligt Havu anses vara drägligt. Förbundet ansåg dock att många frågor ännu är öppna; bland annat fiskeriförsäkringen och hur man kunde uppnå strukturell förnyelse i fisket. Förbundet uppmanade på basen av detta medlemmarna att säga nej till ett medlemskap i folkomröstningen. Som vi vet var de nej-rösterna inte tillräckliga för att hindra ett medlemskap.
Den planerade övergången till ett nytt prisstödssystem från och med den 1 juli blev inte av i och med EU-medlemskapet. Övergången skedde därför på en gång vid årsskiftet 1994/1995. Men redan under 1994 blev det försämringar. På grund av otillräckliga medel uteblev prisstödet för strömming i storleksklass I och prisstödet för större strömming sänktes för perioden 1.9-31.12. Positivt var att exporten till Ryssland inleddes av Länsi-Rannikon Kala.
I slutet av året började uppgörandet av ett sektorprogram för näringen. Ett fartygsprogram uppgjordes också och i det slogs fast att laxfiskeflottan skulle minskas med 20 procent och strömmingsfiskeflottan med 5 procent genom skrotning. På höstmötet presenterade Markku Aro och Orian Bondestam sektorprogrammet och diskussion fördes om stödpengar, strömmingsryssjefiskets framtid och skrotning av fartyg.
Spöfiske
En spöfiskearbetsgrupp hade tillsatts för att utreda utvecklandet av fritidsfiskets tillståndssystem. Frågan hade inte egentligen så stor prioritet i förbundets verksamhet, men kom dock att skapa interna slitningar. Speciellt de nyländska fiskarna ville ha skarpare skrivningar i förbundets uttalanden. Frågan fick inte sin lösning ännu detta år, men den politiska debatten blev hård under kommande år.
Ny organisationsmodell
Styrelsen godkände i januari en ny organisationsmodell för styrelsens arbete. Förutom arbetsutskottet valdes ansvarspersoner för olika segment i stället för de tidigare utskotten.
Förbundet begärde in offerter av olika bränslebolag och Oy Shell Ab valdes till samarbetspartner. Enligt avtalet fick också förbundet en liten provision på basen av de sålda bränslemängderna.
Lounais-Suomen Ammattikalastajat startade Kalapörssi -projektet och förbundet gav ett bidrag till projektet. Avsikten var att skapa ett elektroniskt fiskförsäljningsställe för regionens fiskare, detta torde ha varit ett av de första försöken av detta slag och även det första som misslyckades.
Förbundet beslöt också att direkt medlemskap skall vara möjligt.
Inhemsk Fisk rf (senare Pro Fisk) grundades den 15 mars av Finlands Yrkesfiskarförbund, Finlands Fiskhandlarförbund och Hätälä Oy. Jordas blev ordförande i interimsstyrelsen, men efterträddes i mars 1995 av försvarsminister Jan-Erik Enestam. Förbundet blev också medlem i Nordiska Fiskares Miljösekretariat. Diskussioner om en gemensam handelssed inom fiskhandeln fördes med Finlands Fiskhandlarförbund.
Styrelsen inledde förfarandet med sommarmöten under två dagar, det första hölls i juli 1994 i Tammerfors.
Under höstmötet presenterade professor Juhani Kettunen från VFFI institutets organisationsförändring och betonande att yrkesfiskarna är en viktig kundgrupp och att VFFI vill satsa på fiskerinäringens forskning. Förhållandet mellan förbundet och VFFI hade varit spänt efter Kuikkas laxprognoser tidigare under året. Enligt protokollet fick Kettunens anförande ett dämpat, men artigt bemötande.
Ett värdefullt seminarium
Under hösten upptäcktes att skatt på bränslen som använts i trålfisket hade uppburits felaktigt. Bränslet borde nämligen ha varit accisfritt om det används vid fiske utanför territorialvattengränsen.
– Kommer inte mera ihåg detaljer, men det var vid ett fiskeseminarium i Helsingfors, som någon tjänsteman i en bimening konstaterade saken, berättar Jordas. Vi kontaktade direkt en ung jurist från Björneborg som inledde en process mot tullverket för att få accisen tillbaks retroaktivt för en period på 3 år. Vi samlade in lådtals med bränslefakturor från våra medlemsbåtar och förde dem till tullen med krav om återbetalning. Beloppet blev rätt stort, nästan en miljon mark.
– Ännu viktigare var att detta blev upptakten till en ändring av skattelagstiftningen från och med 1997 så att bränsle som används i yrkesfiske av yrkesfiskare endera kan köpas utan accis eller i efterskott sökas tillbaka, helt i linje med det övriga EU, fortsätter Jordas. Ibland lönar det sig att delta i seminarier!