Bekanta frågor
I början av året hade förbundet 758 medlemmar.
Verksamhetsberättelsen för år 1984 saknas av någon anledning i förbundets arkiv. Ur protokollen framgår dock att bekanta frågor sysselsätter förbundet. Pälsdjursfarmarna vill sänka priset på foderströmming och uppköparna betalar inte det avtalade priset på konsumtionsfisk. Statsmaktens prisstödsbeslut dröjer och de reserverade medlen är otillräckliga.
Situationen har lett till att enskilda fiskare i alla regioner har inlett fiskestopp. Styrelsen var dock missnöjd med detta. Styrelsen ansåg att man inte borde gå in för fiskestopp på eget bevåg utan beslut borde fattas i förbundet.
Styrelsen förslog ett system, där riktpriset för foderströmming stegvis sänks då en fiskares fiskevolymer blir större. Detta kunde garantera att medlen för prisstödet räcker till. Styrelsen uppmanade bland annat också staten att tillsätta ett utskott för att följa upp att stödsystemet fungerar enligt de uppsatta målen. Fiskekapaciteten borde inte heller tillåtas öka.
Staten tillsatte en medlare (konsultativa tjänstemannen Matti Hannula) för att medla mellan fiskarna och uppköparna. Förhandlingarna fördes i början av april.
Under hösten visade en undersökning att fiskarnas inkomster sjunkit under de senaste åren. Förbundet krävde att denna eftersläpning i inkomstutvecklingen borde kompenseras i kommande prisstödsbeslut.
Det år 1982 slutna avtalet med Fiskhandlarförbundet sades tillfälligt upp av Fiskhandlarförbundet år 1983 p.g.a. flera konstaterade brott mot avtalet (källa: Finlands Fiskhandlarförbunds historik, 1991). Samarbetet försvårades av exporten av torsk till Portugal, den olika synen på prisstödssytemets funktion samt frågor i anslutning till storleksklassificering och hantering av fisk. Fiskhandlarförbundet under Henry Sandins ledning hade bl.a. vänt sig till justitiekanslern gällande olika prisstödsfrågor. Vissa politikerns ovarsamma uttalanden i pressen retade också fiskhandlarna. Styrelsen beslöt att förhandlingskontakterna med Fiskhandlarförbundet bör etableras ånyo. Under 1984 försökte parterna därför bygga upp samarbetet på nytt.
Laxkommittén fick sitt arbete klart
Den redan år 1980 tillsatta kommittén för skyddsåtgärder beträffande sik- och laxstammarna hade slutligen fått sitt arbete klart. Styrelsen understödde kommitténs förslag, men ville i sitt utlåtande ännu peka på vissa saker. Bland annat produktionen av laxyngel för utsättningar borde tryggas och övervakningen av fisket måste också vara tillräcklig.
Torsken kommer att minska
Under höstmötet höll forskare Eero Aro ett föredrag om torskbeståndet och om kommande utveckling. Aros bedömning var att torskbeståndet igen kommer att minska. Detta väckte en livlig diskussion. Forskare Raimo Parmanne konstaterade att strömmingsbeståndet håller för nuvarande fiske, men en ökning kan vara ödesdiger.
Rättegång mot Vuorikemia
Under 1984 ordnade också lokala naturskyddsaktivister en symbolisk rättegång mot Vuorikemias anläggningar i Björneborg på grund av anläggningens stora utsläpp. Anläggningen var en av de största belastarna i Bottenhavet under 1970- och 1980-talen. De strömmingar utan ögon som hittades i fiskarnas nät fick riksomfattande uppmärksamhet och ledde småningom till att man började fästa uppmärksamhet vid utsläppen.
Raimo Ihander fungerade vid rättegången som ”åklagare” och flera yrkesfiskare deltog som vittnen, bland annat Veijo Virtanen och Heikki Salokangas.
Kort efter det arrangerade Greenpeace organisationens inofficiella aktionsgrupp Sateenkari (Regnbågen) en protest vid anläggningen.
På den tiden hade ännu yrkesfiskarna och naturskyddet gemensamma mål och de bildade en gemensam front, tiderna har tyvärr på den punkten förändrats till det sämre.
”Rättegång” mot Vuorikemia, yrkesfiskare Heikki Salokangas som vittne, Raimo Ihander med ryggen till.
Demonstration vid Vuorikemias anläggningar.
Foto: Markku Saiha
