Sommaren 2020 utredde Naturresursinstitutet vilken överlevnadsgrad vilda laxar har som släppts från pontonfällor vid kusten i Bottniska viken. Enligt beräkningarna var dödligheten av lax som släppts från fällor upp till 21–26 procent för fleråriga laxar (MSW) jämfört med 19 procent för ettåriga laxar (1SW).
Överlevnadsgraden bland frisläppta laxar undersöktes i samarbete med ryssjefiskare genom att individmärka vild lax som släpps tillbaka i havet från pontonfällor (PU-fällor) i Bottenhavet utanför Björneborg–Sastmola och i norra Bottenviken. Dessutom märktes laxar som släpptes från traditionella ryssjor utanför Larsmo i södra Bottenviken. Man granskade de märkta fiskarna för eventuella yttre skador för att utreda deras kondition och hälsotillstånd.
Sammanlagt märktes 559 laxar, varav något över hälften var stora laxar med flera år i havet. Totalt returnerades 71 märken, och dessutom observerades 11 märkta laxar i fisktrappan i Kalixälven.
Största delen av de märkta laxarna var i god kondition
Enligt visuell bedömning var största delen av de märkta laxarna i gott skick, trots en del skador orsakade av fångst och hantering. Fiskar som fångats i PU-fällor utrustade med plastränna hade något mer ytliga skador från fångstredskap än fiskar som fångats i fällor utrustade med en vittjningspåse.
– Vi kunde ändå inte fastställa något tydligt samband mellan skadorna och dödligheten efter frisläppande, utan dödlighetsgraden var ungefär densamma oavsett av vilken typ av fälla som hade använts, säger forskare Timo Ruokonen på Naturresursinstitutet.
I en tidigare studie (2001–2002) var den beräknade dödligheten hos laxar som släppts från traditionella ryssjor på Bottniska vikens kust något mindre (4–21 procent) än i den nu aktuella studien. Å andra sidan har den beräknade dödlighetsgraden i färska svenska studier av PU-fällor varit betydligt högre (47–88 procent). Skillnaderna i den beräknade dödligheten i de finska och svenska studierna kan bero på olika metoder för hantering och märkning av fiskar samt på skillnader i förhållandena, så som vattnets temperatur.
Av de returnerade märkena kom 65 procent från laxar fångade till havs, främst i kommersiella fiskares fällor på den finska och svenska kusten i norra Bottenhavet. Resterande 35 procent kom från laxar fångade i älvar, främst Torneälven–Muonioälven men även från Kalixälven. I genomsnitt fångades laxen 22 dygn efter att den blivit märkt. Som längst hade laxen simmat över 700 kilometer.
Forskningen ger underlag för reglering
Det kommersiella laxfisket i Östersjön har av Europeiska kommissionen undantagits från landningsskyldigheten för frisläppning av lax från fällor. Undantaget har motiverats genom att största delen av de laxar som släpps från traditionella ryssjor överlever.
– Numera är pontonfällor de laxryssjor som används mest i kustfisket i Östersjön, och överlevnadsgraden av de laxar som släpps från dem kan avvika betydligt från överlevnaden av de laxar som släpps från traditionella ryssjor. Enligt vår studie var sannolikheten för överlevnad cirka 75–80 procent och avvek därmed inte betydligt från resultaten av en tidigare studie som genomfördes vid den finska kusten 2001–2002, konstaterar Ruokonen. Den nyligen avslutade studien kompletterar informationen om dödligheten hos laxar som släpps från fällor.
Länk till rapporten (på finska)
Källa: Naturresursinstitutet 19.3.2021
