Många former av yrkesfiske

Högsjö-, kust- och insjöfiske

Det kommersiella fisket i Finland kan delas in i tre delar enligt fiskeområde: högsjöfiske, kustfiske och insjöfiske.

Mängdmässigt är högsjöfisket störst av dessa tre. Största delen av den fisk som fiskas i Finland utgörs av strömming och vassbuk som trålas på öppet hav.

För tillfället är kustfisket i kris. Problemet är främst skadedjuren, säl och skarv. Strömmingen är också i kustfisket den ekonomiskt viktigaste arten. Därefter kommer sik, abborre, gös och lax.

Insjöfiskets viktigaste fångstart har länge varit siklöjan. Siklöjan är också den mest betydande fångstarten efter strömmingen i hela det finländska fisket.

Ryssjefiske

I hela havsområdet fiskas det lax, sik, strömming och fjällfisk med ryssjor, eller med dem jämförbara stänggarn. I insjöarna simmar siklöja och annan fjällfisk in i ryssjor. Ryssjan är ett passivt fångstredskap: Det fiskar ”på egen hand”.

Ryssjans idé är att fällan förs till en sådan plats, där fisken antas röra sig. Då fisken simmar in genom ryssjans ingång hamnar den slutligen in i fiskhuset, varifrån den sedan inte längre hittar ut. Fiskarna skadas inte i ryssjan och då ryssjan vittjas kan fiskaren lätt särskilja t.ex. undermåliga fiskar ur fångsten.

Ryssjornas storlek och teknik varierar. Det behövs olika fångstredskap för olika fiskar. Det finns många typer av ryssjor.

Sälen påverkar ryssjefisket märkbart. Sälen kan riva en traditionell ryssja och de fiskar som finns där. De pontonryssjor (PU-ryssjor) som tagits i bruk har gjort det möjligt att fortsätta med ryssjefisket. En sådan ryssja är gjord av nätmaterial som håller för sälens angrepp, men den är betydligt dyrare än en traditionell fälla.

Trålfiske

I Finland utövas trålfiske ute till havs och i viss mån också i insjövatten.

Trålfartyget drar efter sig en trål d.v.s. ett nät som liknar en påse. Efter draget halas trålen och fångsten tillbaka ombord på fartyget. Största delen av den inhemska kommersiellt fiskade fångsten är trålfiskad strömming eller vassbuk.

Trålen kan släpas av ett ensamt fartyg, eller så fiskas det med två fartyg som partrålning. Då är trålen fast i båda fartygen och trålen kan bredas ut på ett större område.

Vid bottentrålning (då man fiskar t.ex. torsk) dras trålen längs bottnen. Vid pelagisk midvattentrålning eller då trålen i pelagiskt fiske dras nära bottnen (strömming och vassbuk), glider trålen ovanför bottnen.

Nätfiske

Den fiskeform som är lättast att föreställa sig är nätfiske. Nät har troligtvis använts inom fisket i årtusenden. Då fisken simmar in i nätets maskor fastnar den. Genom att använda maskor av olika storlek kan man påverka på hur stora fiskar som fastnar i nätet.

Näten kan på basen av användningsområde indelas i bottennät, bottennät i mellanvatten och flytnät.

Bottennäten är fångstredskap som läggs på bottnen. Övre telnens (överkant) lyftkraft är mindre än nedre telnens (nederkant) vikt. Med bottennät fiskas många arter, vilka bestämmer nätets mått och fångstsätt. Bottengarn som sätts i mellanvatten är tillverkade så att fångstredskapet kan sänkas till önskat djup med hjälp av flöten. Övre telnens lyftkraft är vanligtvis lika stor som nedre telnens vikt. På detta sätt hålls nätet rakt och djupet ställs med hjälp av tilläggstyngder. I ytnäten är övre telnen så bärande att nätet hålls helt och hållet på ytan. Nedre telnen väger endast så mycket som behövs för att hålla linan tillräckligt spänd.

Nät är på samma sätt som ryssjan ett passivt redskap. Fångstformen har upphört i många områden p.g.a. sälstammen har ökat.

Kommersiellt fiske på hel- eller deltid?

Endast kommersiella fiskare får sälja sin fångst till fiskbutiker och partiaffärer. För att kunna vara verksam som kommersiell fiskare måste företagaren vara antecknad i NTM-centralens register över kommersiella fiskare. 

I lagen om fiske delas kommersiellt fiske in i två delar på basen av omsättningen.

Till den första gruppen hör de som överstiger gränsen för omsättningsskattepliktig verksamhet (omsättning över 10 000 euro) och till den andra gruppen övriga. För de kommersiella fiskare som hör till den förstnämnda gruppen används ofta termen yrkesfiskare.

I oktober 2019 fanns det i Finland 676 kommersiella fiskare på heltid d.v.s. sådana som hör till första gruppen (yrkesfiskare). Av dem är 370 verksamma i havsområdet och 306 i insjöområdet. 2900 var kommersiella fiskare på deltid, varav 1620 till havs och 1280 i insjöområdet.

Siffrorna berättar inte nödvändigtvis fiskarnas antal eftersom en kommersiell fiskare enligt den nya lagstiftningen kan vara en fysisk eller juridisk person (såsom företag).

Fiskarnas antal har minskat märkbart under de senaste åren. Ännu vid 2000-talets början fanns det över 1000 heltidsyrkesfiskare i havsområdet (enligt den dåtida definitionen: minst 30 % av inkomsten från fiske). På 1980-talet fanns det närmare 1900 stycken.