Konsumenterna är ibland irriterade på priset på fisk och anser det vara högt. Om man till exempel jämför kilopriset på köttfärs med priset på gösfilé, är det skillnaden förstås stor. Fiskens pris bildas i en lång värdekedja och nu beskriver vi vad allt konsumenten betalar för i priset på fisk.
Fiskaren
Utan fiskarens arbete kan det naturligtvis inte finnas fångad fisk i handeln. Fiskaren behöver fångstredskap och ett fartyg (och vinterfiskaren till exempel motorkälke eller fyrhjuling) och det pris som fås för fisken måste täcka anskaffningen och underhållet av dessa. Fisket får inte på samma sätt inkomststöd som till exempel jordbruket.
Förutom fångstredskap och fartyg behöver fiskaren också fiskevatten. Fiskaren kan inte bara fara vart som helst och fiska. Fiskevattnen kan vara köpta, alltså ägda av fiskaren, eller så kan vattnen hyras. De skador som skadedjuren förorsakar medför också tilläggskostnader.
Fiskaren behöver naturligtvis också få betalt för sitt arbete, vilket också ingår i försäljningspriset på fisken. Fiske är en företagsverksamhet, vilket betyder att fiskaren inte får månadslön eller lön för utförda arbetstimmar. De stora fiskeföretagen, som stora strömmingstrålare, måste också täcka besättningens lön med det pris som erhållits från fångsten.
Då fiskaren har tagit upp fångsten från vattnet, måste den hanteras på rätt sätt. Fisken kyls ner och förs i land. Fiskaren måste alltså ha lämpliga utrymmen för detta och annan infrastruktur i hamnen där fiskaren lossar sin fångst. Att frakta fångsten på land från en plats till en annan kräver också sin egen utrustning.
Förädling
Fiskaren säljer sin fångst vidare för ytterligare bearbetning till förstahandsmottagare. I Finland är denna förstahandsmottagare för det mesta också fiskens förädlare, men fiskaren kan också sälja fisken till en partihandel som säljer den vidare till en förädlare. Härefter tjänar fiskaren ingenting på sin fångst. Naturresursinstitutet (Luke) för statistik på fiskens producentpriser. Du kan bekanta dig med de priser som betalats till fiskaren i Lukes statistiska databas.
Förädlaren, så som namnet säger, förädlar fisken för försäljning till konsumenten. Ju längre produkten förädlas, desto mera arbete krävs det och därför stiger priset. Förädlaren behöver bland annat utrymmen i enlighet med livsmedelsföreskrifterna, arbetsredskap och en professionell personal. Då fisken förädlas går mycket till spillo: För att få ett kilo skinnfri abborrfilé, måste det finnas fyra kilo hela fiskar. Det här märks också i det slutliga priset.
Efter förädling packas fisken och levereras till handeln. Fisk är ett känsligt livsmedel och kyltransport är dyrt. Förutom produktionsanläggningen och dess personal måste förädlingsföretaget också täcka företagets andra utgifter; marknadsföring, försäljning, administrering o.s.v.
Handeln
Fisken har nu avancerat från förädlaren till handeln. Butiken behöver också sin egen marginal på de produkter som den säljer. Den betalar till exempel lönen till de yrkesverksamma som arbetar vid servicedisken, i kylutrymmen och eventuellt svinn. På allt detta läggs dessutom mervärdesskatt.
Nuförtiden är det också möjligt att köpa fisk direkt från fiskaren. Då har fiskaren själv förädlat fisken, och förädlingskostnaderna märks också då i fiskens pris. Att sälja fisk via till exempel REKO- ringar kräver också packning, kyltransport till försäljningsplatsen och utrustning för detta, försäljare, marknadsföring och förstås all tid det tar. Därför är inte alltid den fisk som köps direkt av fiskaren märkbart billigare än den fisk som köps i butiken. Värdekedjan har ändå samma skeden, men på ett annat sätt.