
Jord- och skogsbruksministeriets rådgivande tjänsteman Orian Bondestam har följt med yrkesfisket från första parkettplats redan i över 30 års tid. Han har sett branschen förändras och utvecklas och han tror att det också i fortsättningen kommer att finnas en efterfrågan på och ett behov av fisk och fiskare.
Intresset för marinbiologi förde Bondestam till Helsingfors universitet för att studera hydrobiologi och som biämne studerade han fiskerivetenskap. Efter avklarade studier sökte han jobb på Centralförbundet för Fiskerihushållning.
– Jag började där 1990 och jag arbetade för Centralförbundet i nästan tre år. Då fördes en ganska intensiv diskussion om EES-avtalet. Dess betydelse för fisket intresserade mig. I statsrådet och i ministeriet fanns det ett behov av arbetstagare på grund av den europeiska integrationen och jag övergick tillfälligt till ministeriet i början av 1993. På den vägen är jag fortfarande, nästan 30 år senare, berättar Bondestam.
EU- medlemskapet nämner han som en av näringens vändpunkter.
– Därigenom övergick vi till en gemensam fiskepolitik, vilket betydde att beslut inte längre enbart gjordes i Helsingfors. Besluten fattades gemensamt med andra medlemsländer och kommissionen hade initiativrätt. Det hade en avgörande betydelse för fisket.
Kvoter fastslagna av EU, strängare övervakning av fisket och noggrannare bevakning av fiskefartygens kapacitet är exempel på förändringar som medlemskapet medförde.
– Dessutom kom det också nya och större finansieringsmöjligheter för näringen och dessa hade också en avgörande betydelse, påpekar Bondestam.
Den gemensamma fiskepolitiken reformerades år 2013, vilket innebar en regionalisering av politiken.
– Det var som om makten delvis hade återtagits. All makt var inte längre i Bryssel, utan till exempel medlemsländerna kring Östersjön kunde samarbeta och komma med förslag till kommissionen. Dessa förslag är bindande för kommissionen och de måste följas vid verkställandet. Så har det nu gjorts i nästan 10 år och systemet har varit omtyckt. Havsområdens och fiskets särdrag kan därmed bättre beaktas.
”Man har tvingats simma motströms”
Världen har förändrats mycket under 30 år. Utvecklingen är ändå inte alltid positiv.

– Fångstnivån har bibehållits på en god nivå, men en lång och tråkig trend är att antalet fiskare minskar och medelåldern stiger. Sälar och skarvar har blivit ett betydande problem för fiskare. Man har tvingats simma motströms, beklagar sig Bondestam.
En del diskussionsämnen är aktuella från år till år och från ett årtionde till ett annat. Under Bondestams hela karriär har det tvistats om sälar, om lax och om strömmingsfiskets regleringar.
– Det är sant att dessa ämnen ständigt är aktuella, men jag skulle inte säga att frågorna är helt de samma. Regleringen av laxfisket har förändrats rätt mycket. Tidigare fanns det strama tidsbegränsningar, men på grund av att kvotsystemet förändrades 2017 får man nu fiska redan från början av säsongen, om dock endast med en fälla. Laxstammen har också avsevärt förstärkts på 2000-talet. Gällande strömmingen kom förändringen vid samma tid. Tidigare fiskade alla i kapp om samma kvot och fisket behövde regleras så att det skulle finnas fisk att fiska ännu vid slutet av året. Nu har aktörerna egna kvoter och vi blandar oss inte i när de fiskar. Förstås diskuteras det nu i stället om storleken på den totala kvoten. Är den för liten eller för stor och har forskningen rätt uppfattning om fiskstammens tillstånd?
Bondestam tror inte att vi under den närmaste tiden når en sådan situation att dessa så kallade evighetsproblem inte längre diskuteras. Å andra sidan är en diskussion inte alltid av ondo.
– Det är bra att det finns en diskussionsvilja och växelverkan, påpekar Bondestam.
Trevliga minnen från förhandlingsresorna
En öppen kommunikation mellan förvaltningen och fältet är livsviktig. Bondestam berättar också, att FYFF rf praktiskt taget har varit oumbärlig i hans arbete.
– Med Yrkesfiskarförbundet har det gått att diskutera näringens utveckling och att bolla olika saker. Utan förbundet hade detta arbete varit mycket svårare för oss alla. Verkställande direktör Kim Jordas har varit en viktig resurs i förbundet och för hela näringen.
Bondestam minns att han och Jordas började inom branschen samtidigt. Ett bra samarbete har fortsatt under årtionden och längs vägen har det funnits många minnesvärda stunder.
– Före EU-medlemskapet förhandlade man om Östersjöns kvoter i den Internationella fiskerikommissionen för Östersjön. Med på förhandlingarna var jag, Kim Jordas, Markku Myllylä, Markku Aro och Pekka Niskanen samt Carl Storå från Åland och Eero Aro från VFFI. Det var roliga utflykter och arbetsresor. Med Polens och de andra Östersjöländernas kolleger pågick förhandlingarna ibland långt in på natten. Den tiden har lämnat trevliga minnen som ändå inte här kan avslöjas desto mera.

Genom EU-medlemskapet har Finlands förhandlingssituation vid tre tillfällen varit väldigt annorlunda än annars.
– Då Finland har innehaft EU-ordförandeskapet fungerar vi i rådets fiskeriarbetsgrupp och i ministersammansättningen som ordförande. Ordförande ansvarar i rådet för att bereda besluten och leder i olika konstellationer förhandlingarna mellan kommissionen och medlemsländerna. Det är en mycket intressant och utmanande uppgift som för de viktiga fiskekvotsförhandlingarnas del tar ett par dagar. Ordförandeskapsperioderna har innehafts tre gånger på hösten 1999, 2006 och nu senast 2019, berättar Bondestam.
Han berättar att det bästa med arbetet överhuvudtaget är branschfolket. Det finns trevliga människor inom näringen, organisationerna, forskningen och förvaltningen såväl i Bryssel som i andra medlemsländer. Förhållandet mellan förbundet och ministeriet har enligt Bondestam alltid varit bra.
– Samarbetet med förbundets alla representanter har fungerat utmärkt. Det har inte funnits några stora konflikter. Det har kanske tvistats om ärenden, men inte människor emellan. För det mesta har man insett att de frågor man strider om inte beror på de olika parterna utan på andra faktorer som man eventuellt inte kan påverka.
Med siktet på framtiden
Bondestam ser att yrkesfisket har utmaningar, men också möjligheter framför sig under de följande tio åren.
– Stora utmaningar är utvecklingen av Östersjöns tillstånd och klimatförändringens inverkan. Hur påverkas fiskbeståndens storlek och finns det fisk att fånga? Det är såklart centrala frågor för fisket. En annan utmaning är antalet fiskare. I diskussionerna kring huruvida det finns tillräckligt med fiskare och varför de blir färre skulle det vara bra att komma ihåg att sälar, skarvar och yrkets svårigheter med tillhörande administrativa krav inte är de enda orsakerna till att unga inte söker sig till näringen. Ungdomar kan helt enkelt vara intresserade av andra branscher, av teknik eller av att flytta till stan. Det här är allmänna trender som berör alla näringar, inte enbart fisket, påpekar Bondestam.
Trots allt går det bra för fisk som livsmedel, och Bondestam tror inte att det ändrar.
– Fisk är ett verkligt bra livsmedel. Fisk är hälsosamt, koldioxidavtrycket är ovanligt litet och på det hela taget är fisk ett begärligt och delikat livsmedel. Om det finns fisk att fiska så har fisken en säker marknad.
Låt oss gå framåt i tiden. Har vi någon fiskerinäring 2040? Bondestam funderar inte länge på sitt svar.
– Klart vi har. Vi har betydande fiskeresurser som inte kommer att försvinna och de kommer man säkert att dra nytta av. Yrkesfiske kommer säkert att finnas på sådana platser där man får bra med fisk och med sådana fiskeformer som likaledes ger mycket fångst, så som trålning. Det är dock svårt att säga på vilken nivå fisket kommer att bedrivas, mera eller mindre. Kanske volymen är på nuvarande nivå, men antalet aktörer färre, funderar han.
Om det finns fiskare torde Yrkesfiskarförbundet ha uppgifter ännu 2040.
– Jag önskar att ett dylikt förbund skulle fortsätta sin verksamhet också efter oss – vi måste ju också någon gång gå i pension. Men så klart måste det finnas tillräckligt med fiskare. Det är även här den centrala frågan.
