Året som gick var exceptionellt besvärligt för fiskerinäringen.
Coronaepidemin syntes fortfarande i samhället och i februari inledde Ryssland sitt anfallskrig mot Ukraina med alla dess följder. De höga bränsle- och energikostnaderna påverkade speciellt trålfisket, men också övriga sektorer i fisket. Andra kostnader steg också kraftigt. Exportmarknaderna påverkades negativt av kriget. Inflationen började inverka på konsumenternas köpbeteende på hemmaplan.
Situationen för de centrala fiskbestånden är osäker, strömmingens situation väcker diskussion. Dock är fiskeriföretagarna vana vid naturliga fluktuationer i fiskbestånden och även vid att vetenskapens beståndsuppskattningar har sina brister och inte är ajour med den verkliga situationen ute till havs. Betydligt värre är svängningarna i det fiskeripolitiska beslutsfattandet.
Statsrådet godkände sommaren 2021 ett ambitiöst program för att befrämja den inhemska fisken. De konkreta resultaten av programmet har hittills varit synnerligen blygsamma. I själva verket har utvecklingen varit den motsatta. Ny reglering i fisket efter sik och en delvis nedmonteringen av det aktörsspecifika kvotsystemet är exempel på beslut som fört näringen i en negativ riktning och skapat osäkerhet. Gapet mellan de fina festtalen och programmen och å andra sidan de konkreta besluten blir allt större. Ministeriets agerande i ändringen av kvotsystemet, med vinklade ”förfrågningar” med på förhand planerat resultat, glömmer näringen sent.
Även om fiskeriorganisationernas roll i det fiskeripolitiska beslutsfattandet tyvärr alltid varit rätt blygsam, har möjligheterna att påverka tunnats ut ytterligare under det senaste årtiondet. Andra aktörer sätter agendan för jord- och skogsbruksministeriet och ministeriet ”tvingas” hänvisa till ”det politiska klimatet” gällande inställningen till yrkesfisket och dess möjligheter att fungera. Det syns i besluten.
År 2023 – vad i sikte?
Vad kommer då år 2023 att föra med sig? I mångt och mycket kvarstår osäkerheten. Inget snabbt slut på kriget är i sikte och den ekonomiskt instabila situationen fortsätter. Även om bränslepriserna för stunden har gått ner lite, är de dock på betydligt högre nivå än tidigare. Det finns också ett uppenbart tryck att beskatta fossila bränslen högre än tidigare, även i fisket. Även övriga kostnader stiger. Primärproducentens möjligheter att i sin tur höja priset på sina produkter är alltid begränsade, men det är nu ett måste.
Våren 2023 kommer förhoppningsvis att ge oss mera fördjupad information om de pelagiska fiskbeståndens situation. Laxfisket lever alltid i en ständig osäkerhet. Fiskarna vet inte hur mycket de får fiska, och om ens de får fiska under det år som följer närmast. Nya beslutsfattare kan dra mattan undan verksamheten med snabba beslut. Beträffande kustfiskbestånden behöver speciellt situationen i Finska viken utredas. Vad har hänt siken där? Gällande säl- och skarvfrågorna finns inga stora ändringar i sikte. Ministeriet ruvar fortfarande, har gjort det redan i många år, på en plan för sälbestånden. Det blir väl till slut en plan med mera vård än aktion.
Ändringen av EU:s övervakningsförordning kommer att påverka det praktiska fisket då bland annat de kommersiella fiskarnas rörelser till havs ständigt skall följas upp. Andra dårskaper kan också inväntas. Byråkratin och myndigheternas misstänksamhet gentemot yrkesfisket har nått omåttliga proportioner. Man ser skurkar i varje vik!
Tillgången till fiskevatten och fiskerättigheter är en stor fråga. I Sverige har trålfisket med klent underlag utmålats vara den stora boven, orsaken till allt mellan himmel och jord. En utflyttning av trålgränsen i Sverige kan i värsta fall också påverka det finländska fisket.
De nya fiskeriområdena inleder på allvar sin verksamhet och tiden får utvisa hur yrkesfiskarnas tillgång till fiskevatten kan tryggas och om fiskeriområdena bär sitt ansvar för utbudet av inhemsk fisk.
Nya skyddsområden planeras också på basen av internationella överenskommelser, 30 procent av havsområdena skall vara skyddade. Var och hur är ännu en öppen fråga. Processen kommer säkert att ta tid, men man kan väl anta att Finland igen en gång skall vara den bästa eleven i klassen. Yrkesfisket kan igen vara den verksamhet som drabbas.
Stora vindkraftsindustriområden till havs planeras, både längs kusten och i den ekonomiska zonen. Totalt tiotals olika projekt är på gång i våra vatten. Säkert kommer inte alla att förverkligas, men de kommer säkert att påverka fiskets verksamhetsförutsättningar. Även jord- och skogsbruksministeriet, med hjälp av Forststyrelsen, är en aktör som förädlar projekt. Ingen vet riktigt ändå hur utbyggnaden av en ny industriell verksamhet till havs kommer att påverka fiskbestånden och Östersjöns tillstånd. Vid nyår trädde i kraft lagändringar som skall försnabba vissa tillståndsprocesser.
En liten obalans i det här finns väl ändå? Varje liten fiskare skall övervakas allt mera minutiöst, men vissa stora vattenbyggnadsprojekt skall behandlas mildare. Eller som en representant för vindkraftsbolaget Ilmarinen konstaterade: ”Det är inte lönt att motsätta sig, vi kommer nog att få bygga. Ni kan sluta fiska och i stället transportera materiel och arbetare till områdena.”
Försörjningstryggheten i fiskbranschen har levt ett liv av stiltje i närmare 30 år och branschen byggts upp på odlad norsk lax. Nu har ministeriet tagit nya tag och utreder frågan. Bra så, men kanske för sent. Mången aktör och mycket struktur har förlorats under dessa år.
Den nya periodens innovationsprogram startas förhoppningsvis snart upp. Efter en lite trög start under den period som går mot sitt slut, kom programmen småningom i gång och parterna har lärt sig att samarbeta. Viktigt är att ministeriet inte nu slår sönder fungerande strukturer och samarbetsmönster. Det behövs nu konkreta resultat på kort sikt, men också mera långsiktiga idéer som kanske ger något om 5 till 10 år.
En ny regeringsperiod
Våren 2023 betyder val och en ny regering. Med nuvarande gallupsiffror är det kanske inte så mycket positivt att vänta. För fisket är det viktigt att det i de nya regeringspartierna ens finns någon som har ett genuint intresse för yrkesfiske. Fiskbranschens organisationer har utarbetat ett gemensamt dokument med näringens målsättningar för regeringsprogrammet. Även om fisket inte har många röster är det skäl att använda dem vettigt!
