Det finns egentligen ingen enkel lösning på skarvfrågan. Det visar en ny rapport som Kenneth Nordberg, forskardoktor vid Åbo Akademi, har gjort. Fågeln skapar kontrovers oavsett var den bosätter sig och den som ansöker om undantagstillstånd möter en invecklad byråkrati.
Monå-Kantlax-Oravais-området har fått stå i fokus i Kenneth Nordbergs studie om skarven i Österbotten och Finland.
– Det var ett väldigt enkelt och naturligt val. På de här platserna har skarvens närvaro varit mer påtaglig än någon annanstans. Där har de största såväl som äldsta kolonierna av skarv i Österbotten huserat, säger Nordberg som har intervjuat olika grupper med olika intressen. Bland annat fritidsboende och yrkesfiskare.
– En viktig grupp var sommarstugeägare vid Majsagrundet i Kantlax. De har allra närmast till skarvholmen, ungefär 600 meter. Deras upplevelse är lite annorlunda än alla andras. De ser förändringar i vattnet och de känner lukt som ingen annan känner. De upplevde också en osäkerhet inför framtiden – kommer skarven till exempel att finnas på stranden?
Det kommer den inte, eftersom skarven är skygg, menar Nordberg. Men osäkerheten påpekades av de intervjuade i alla fall.
– Fritidsfisket har också påverkats och begränsats väldigt mycket. Fiskargillen har slutat plantera ut fisk och vårda sina fiskstammar som de gjort tidigare.
Känner sig inte hörda
Men det är ändå myndigheternas agerande som de intervjuade ser som det största problemet.
– Obehaget av att ha skarvarna så nära inpå hela tiden och uppleva att man inte får någon förståelse från myndigheterna är något som de flesta talade om, säger Nordberg.
Det här skapar stress och tilliten till myndigheter överlag påverkas. Det är väldigt allvarligt i ett större perspektiv, fortsätter Nordberg.
Intervjuerna med lokalbefolkningen visade på att skarven troligtvis kan ha en påverkan på fritidsvistelsen och rekreationen i skärgården.
Fiskar om natten
Yrkesfiskarna längs den österbottniska kusten fick delta i en enkät vars resultat ingår i Nordbergs studie. Hela 80 procent av svarsdeltagarna anser att deras yrkesutövning påverkas av skarven.
– Enkäten gjordes 2015 så problemet har ju inte precis blivit mindre. Det har kommit flera skarvar sedan dess.
I enkäten kommer det också fram att den ekonomiska förlusten rätt liten, medan det också finns de som rapporterar en mycket hög ekonomisk förlust, till och med upp till hundra procent.
För fiskare är det ingen skillnad hur mycket fisk som finns i vattnet om man inte kan få upp den, sammanfattar Nordberg svaren från yrkesfiskarna.
– För skarven påverkar inte bara fiskbestånden genom att äta upp fisken. De skrämmer bort fiskarna, skadar fiskeredskap och fångsten.
Det här leder till att fiskarna har fått ändra strategi.
– Vissa har börjat fiska om natten. Andra flyttar fiskeredskapen väldigt ofta. Det här blir besvärligt och leder till att det är väldigt jobbigt att vara yrkesfiskare.Många har börjat fundera om de överhuvudtaget vill fortsätta.
”NTM-centralen har inte gjort något fel”
Det är fiskargillen och samfälligheterna som ansöker om undantagstillstånd för skyddsjakt och äggprickning och de flesta är inte nöjda med hur NTM-centralen har skött ärendena.
– Min slutsats är ändå att NTM-centralen har gjort rätt. De har ett direktiv och ett regelverk att följa. Det är mera hela systemet det är fel på, säger Nordberg.
De som ansöker om undantagstillstånd måste på egen hand ta reda på vad som krävs för underlag vid ansökan. Och det är rätt svårt, säger Nordberg.
– Här i Österbotten har tjänstemännen på NTM-centralen försökt hjälpa till med att förbättra ansökningarna och underlätta processen.
Nya anvisningar kan underlätta ansökningsprocessen
Finland följer en förvaltningsplan som gjordes redan år 2005 och också miljöministeriets direktiv till NTM-centralerna från år 2010.
I maj 2016 utkom ett nytt anvisningsbrev av miljöministeriet som har lättat upp direktiven och ska göra det enklare att göra ansökningar men anvisningsbrevet tar inte i beaktande de socioekonomiska faktorerna.
– Det har inte riktigt prövats ännu. Men flera ansökningar från Österbotten ska behandlas och då visar det sig om anvisningsbrevet får någon effekt, säger Nordberg.
I Nordbergs fallstudie om skarven i Österbotten och Finland kännetecknas skarvfrågan som ett ”wicked problem”. Det innebär att det inte existerar någon lösning som är acceptabel för alla intressenter det är till och med så att problemet sällan kan lösas helt och hållet.
Nordberg skriver: Därför bör målsättningen med den här typen av problem inte vara att lösa dem, utan att hantera
dem och minimera deras negativa effekter.
Källa: Yle 4.2.2017
