Fiskbestånden minskar längs den östnyländska kusten. Fingret pekas mot skarven och sälen som orsak till att det blir allt svårare att fånga god matfisk som gös, sik, abborre och gädda.
Yrkesfiskare och fritidsfiskare är bedrövade över de usla fångsterna i vattnen längs den östnyländska kusten.
Då vassbuk och strömming dokumenteras per ton i Naturresursinstitutets statistik över kommersiellt fiske i Finska viken, räknar de lokala yrkesfiskarna sina fångster av bland annat gös, sik och lax i betydligt lägre antal kilogram.
– Fiskbestånden har nog gått ner hurja mycket, det finns inte fisk som det fanns för tio år sedan, säger yrkesfiskare Mikael Lindholm i Lovisa.
För situationen idag skyller han i första hand på skarvar och sälar.
– Jag tror att fiskarna är i de vita fläckarna på stenarna och skären. Där är fiskarna, i skarvskiten. Det finns inget bestånd som klarar av två predatorer. Sälarna har ökat redan länge, men så kom skarven till som äter upp alla yngel. Sälarna äter sedan de större fiskarna.
Under de senaste åren har Lindholm sett en nedgång i de flesta fiskbestånd, allt från sik och gös till gädda, braxnar och mörtar.
– Laxarna har jag ännu fått och kunnat leva på, men nu har det varit dåligt med lax. Först var det för kallt och nu blev det för varmt och vattnet är varmt, men bara det svalnar så får man nog hyfsade laxfångster.
Sik var tidigare en viktig fisk i kommersiellt syfte, men Lindholm beklagar sig över att den försvunnit helt och hållet ur Finska viken.
För åtta år sedan tog han upp rekordmängden 3 300 kilogram sik på hösten, medan han ifjol höstas fick nöja sig med 30–40 kilogram.
– Vid Raumo har dom har haft superbra med sik de senaste åren så därifrån har jag köpt min sik och sikrom så att jag klarar julhandeln, säger Lindholm.
Skarven har nog blivit till stort förtret och vi har enorma mängder av den här. Det är något hemskt.
― Företagare Bo Uddström, Emsalö
Även gäddorna har minskat med åren. Lindholm lägger inte längre nät under isen på vintern eftersom sälen river sönder näten eller äter upp fångsten.
Företagare Bo Uddström på Emsalö som ordnar fiskeresor i skärgården håller med Mikael Lindholm om situationen.
– Det ser nog bedrövligt ut. Det har förändrats på de här senaste åren, säger Uddström.
Coronapandemin och de dåliga omständigheterna kring fisket har lett till att paret Bo och Tua Uddström inte tagit emot kunder eller ordnat fiskeresor överhuvudtaget den här sommaren.
– Vi har pensionerat oss. Med coronapandemin tyckte vi också, att nu är det bra att kasta in handduken.
Uddström är snabb att nämna den ökade populationen av skarv som en viktig orsak till det dåliga fiskbeståndet. Skarvpopulationen har ökat våldsamt under de senaste fyra–fem åren.
– Skarven har nog blivit till stort förtret och vi har enorma mängder av den här. Det är något hemskt. Den tar över allt. Och när det är stora flockar så de fiskar ganska häftigt och de ser inte skillnad på matfisk och skräpfisk utan de tar allt som de får, säger Uddström.
Även om fritidsfiskare fångat abborre i Östnyland saknar Uddström den helt i vattnen runt Emsalö.
– Abborren och gösen har nog minskat radikalt, att dom ser man inte mycket av här mera. Abborre fanns här förr, men nu får man bara ett fåtal. De hinner aldrig bli tillräckligt stora förrän de far i skarven
I november ifjol försökte Bo Uddström fånga sik och fick inte ens ihop till tio stycken under hela månaden.
Finska vikens vatten blir allt renare
Samtidigt som fiskbeståndet minskar blir Finska vikens vatten allt renare.
– Det märker man nog att vattenkvaliteten blir bara bättre och bättre från år till år. Blåstången ökar och vattnen är klarare. Det är en stor förändring till det bättre och det är tack vare att Sankt Petersburgs reningsverk renar vattnen, så här i östra Finska viken har vi bra kvalitet och det blir bättre varje år, säger Lindholm.
Det torde gynna både fiskar och fiskare, men de fritidsfiskare Lindholm varit i kontakt med är också bekymrade över väldigt små fångster av gädda och gös.
– Abborre har det kommit någorlunda i sommar har jag förstått på fritidsfiskare, men de fiskar som vanligtvis kommer är borta, så vet jag inte var de finns, säger Lindholm.
Den här sommaren har Lindholm sett färre båtar med fritidsfiskare längs kusten än tidigare år. De verkar dessutom ha gett upp hoppet om att fånga gädda i vattnen kring Orrengrundsfjärden och Myssholmsfjärden där han själv bor.
NTM-centralens kontrollanter som rör sig längs kusten och ser till att fiskarnas fångster är lagenliga är eniga med Lindholm.
– I slutet på förra veckan var de hos mig och sade att det är ganska tröstlöst att åka runt vid Finska viken för att det inte finns just något fiske kvar. Inga ryssjor och inga nät i sjön och fritidsfiskarna saknas helt. De ser inte många hobbyfiskare med spö numera heller, säger Lindholm.
Fiskarna flyr sälarna
Lindholm säger att fiskbestånden söker skydd högre upp i vikarna. Han fiskar själv i Pernåviken och fritidsfiskare högre upp i Gammelbyviken och vid Forsby å kan tidvis ha betydligt bättre fiskelycka, med till exempel gös.
– Jag har arrenderat vatten i Pernåviken och fiskar på vintern och där finns inte något mera, för de är uppe vid åmynningen där det är grunt vatten. De har flytt dit undan sälarna. Fritidsfiskarna som pimplar på isen får sedan bra fångster.
Lindholm tror inte att det är särskilt hållbart i längden för fisket om stora bestånd stannar kvar i grunda vatten och fritidsfiskare tar upp väldigt stora mängder sik eller gös med nät eller jiggar.
Bo Uddström stöder observationen på att matfisken söker sig till grundare vatten.
– Så har vi här också. Här utanför var tidigare fina gösvatten på hösten men dom kommer upp vid Haikofjärden och Borgå å för där får de vara mera i fred för skarven och sälen.
Uddström nämner att han observerat kolonier av skarvar på holmarna i Mjåviken.
– För någon vecka sedan åkte jag ut från min vik utanför Hästholmarna och det var omöjligt att räkna dem, det var hundratals skarvar. Bergen var riktigt svarta.
Uddström lyfter så att säga upp händerna och säger att markägarna inte kan göra något eftersom skarven är fridlyst.
– Det är nog någon annan som borde ta hand om det. Det måste förstås finnas av alla sorter, men det måste finnas en balans.
När sikbestånden började minska kraftigt för några år sedan tog Mikael Lindholm kontakt med Naturresursinstitutet Luke och NTM-centralen för att be dem undersöka vattnen och omständigheterna i skärgården.
Han fick svaren att det minskade fiskbeståndet berodde på överfiske och att utplanteringen av yngel varit normal. Lindholm tolkade svaren som att ingen då hade vilja att forska i sikbeståndets överlevnad.
– Det måste tydligen gå till en fullständig kollaps innan de vaknar och så går det 15–20 år innan det händer något och bestånden kanske blir bättre, säger Lindholm.
Källa: Yle Östnyland/Leo Gammals 11.7.2022
