Kritiken mot yrkesfisket och för den delen regeringen för att det inte blev något stopp för riktat sillfiske i Östersjön 2024 har varit och är omfattande. Det förefaller dock som om kritikerna inte förstår vad det är de kritiserar.
En som inte sällan kritiserar allt som har med yrkesfiske att göra – Henrik Svedäng vid Stockholms universitet – har framfört att det som skedde var att industrifisket segrade stort och igen. Är kritiken befogad?
Nej, kritiken är obefogad. Beslutet vid ministerrådets möte i oktober var att inte införa något stopp för riktat sillfiske i Östersjön som kommissionen hade föreslagit. Om ett sådant beslut fattats hade det allvarligt drabbat det småskaliga sillfisket (surströmmingsfisket med mera) i Östersjön.
SFPO anser att det var bra politik att inte besluta om ett stopp för det riktade sillfisket, ett beslut som hade inneburit döden för det småskaliga fisket, företag och lokalsamhällen längs kusten. Henrik Svedäng med flera har fel och kritiken är obefogad.
Ministerrådet (EU:s medlemsstater) fastställde kvoter för strömming under MSY-nivån, dvs. i den lägre delen av ICES intervall, och därmed i enlighet med vetenskapliga rekommendationer.
Svaret på frågan om politiken svek yrkesfisket i denna del är således nej, det gjorde man inte. SFPO ser antydningar till ett paradigmskifte i politikens syn på yrkesfisket i positiv riktning. Det förefaller som att regeringen börjar inse betydelsen av att ha en svensk fiskenäring utifrån många aspekter – livsmedelsproduktion, sysselsättningsmässigt och regionalpolitiskt samt även utifrån ett beredskapsperspektiv.
Havs- och vattenmyndigheten har, säkerligen inte något som de ville, äntligen fått i uppdrag att utreda möjligheterna till överlåtelser av ålfisketillstånd. Att så inte skulle kunna ske är utifrån en samlad bedömning helt orimligt.
Ett viktigt problemområde och stort orosmoln för fisket återstår dock att hantera för regeringen. Det är frågan om den havsbaserade vindkraften. Samexistens, som många talar om, fungerar inte fullt ut – det går inte att bedriva trålfiske i en vindkraftspark som innan när parken väl är på plats. Beslut har fattats om tillstånd för vindkraftsparker i Kattegatt utan att man ens talade med yrkesfisket (Kattegatt Syd och Galene); något som är en dödsstöt mot det halländska fisket i Kattegatt.
Politiken måste fullt ut förstå betydelsen av svenskt yrkesfiske och betydelsen för fisket av att ha kvar sina viktigaste fiskeplatser. Om vi ska kunna fullgöra vårt uppdrag – att förse marknaden med fisk – behöver fisket fortsatt tillgång till de viktigaste fiskeplatserna. Det är också anledningen till SFPO:s kampanj ”Ingen vindkraft på våra fiskeplatser”.
De viktigaste fiskeplatserna prospekteras nu för havsbaserad vindkraft. Om havsbaserade vindkraftsparker etableras i Skagerrak riskeras svenskt yrkesfiskes framtid. Denna problematik måste politiken förstå och hantera på ett bra sätt.
Genom ministerrådets beslut om sillfisket i oktober segrade det småskaliga fisket, inte industrifisket och Henrik Svedäng har som så ofta fel. Politikens beslut var klokt och bra.
Den attitydförändring som vi ser från politiken vad gäller fisket är positiv, fisket är en basnäring och en tillgång för Sverige – inte som vissa partier anser en belastning.
Frågan om havsbaserad vindkraft är en ödesfråga för svenskt yrkesfiske. Frågan måste av politiken hanteras klokt och bra. Det gagnar inte Sverige med havsbaserad vindkraft på våra bästa fiskeplatser – det måste politiken fullt ut förstå, annars riskeras svenskt yrkesfiske framtida existens.
Vi hoppas och tror att politiken inte sviker yrkesfisket.
Peter Ronelöv Olsson
Ordförande, SFPO
Källa: sfpo.se 20.2.2024