Yrkesfiskare i Skärgårdshavet och Bottenhavet har utvecklat sälsäkra pontonryssjor redan i åtta års tid. Fiskare särskilt i Bottenhavet är övertygade om att det kustnära fisket skulle ha förpassats till historien utan den svenska uppfinningen.
Gråsälarna kom till Bottenhavets kust i mitten på 1990-talet och till Skärgårdshavet i millennieskiftet. Det kustnära yrkesfisket med traditionella fångstredskap blev omöjligt på stora områden. Då sälbeståndet växte var man tvungen att hitta på något som akuthjälp, och det snabbt.
Yrkesfiskarna hade hört om en sälsäker ryssja som utvecklats i Sverige, och som dessutom var utrustad med automatisk lyftteknik. På grund av pontonryssjornas höga pris hade yrkesfiskarna inte möjlighet att skaffa dem själva, särskilt då det inte fanns någon säkerhet om fångstredskapet lämpade sig för den finska kusten.
Man fick de första provredskapen till finländska yrkesfiskares förfogande år 2004 inom ramen för projektet SAMPI. De yrkesfiskardrivna projekten KANRA och KEHRA har fortsatt utvecklingsarbetet. Projekten finansieras ur Europeiska fiskerifonden. Yrkesinstitutet Livias Fiskeri- och miljöinstitut (f.d. Finlands fiskeri- och miljöinstitut) har ansvarat för självriskandelen på tio procent.
Undervattensbilder hjälper utvecklingsarbetet
Målet har varit att utveckla pontonryssjornas användningsegenskaper, fiskbarhet, skydd mot sälar och selektivitet med hjälp av innovativ teknologi och enligt principerna för hållbar utveckling. Sedan 2008 har man utfört utvecklingsarbetet närmast genom undervattensfotografering (bild 1 och 2).
Som ett resultat av utvecklingsarbetet har fiskarna tagit i bruk sälsäkra pontonryssjor för lax, sik och gös. Numera fiskar man lax nästan enbart med dessa ryssjor. Man kunde lösa selektiviteten i gösryssjor som utvecklats i Skärgårdshavet, och nu fångar ryssjan nästan enbart fiskar som uppfyller minimimåttet. Det är dock utmanande att hitta användbara platser för ryssjorna, vilket begränsar att gösfisket med ryssja ska bli mer allmänt i Skärgårdshavet. Yrkesfiskarna säger att ryssjorna aldrig helt kommer att ersätta nät som fångstredskap här, utan ryssjor och nät kompletterar varandra som fångstredskap.
En video som sammanställts över undervattensfotograferingarna kommer under hösten att publiceras på Yrkesinstitutet Livias webbplats www.livia.fi under fliken Hankkeet. På samma ställe finns slutrapporter över projekt som genomförts på 2000-talet. Tidigare videor finns på adressen http://www.youtube.com/iconexvideo.
Projektet KEHRA avslutas i årsskiftet. Yrkesfiskarna hoppas att yrkeskårens egna utvecklingsprojekt ska kunna fortsätta. Förutom att projekten har skapat en framtidstro bland yrkesfiskarna, har en stark sammanhållning utvecklats.
Utifrån projektresultaten och de förändringar som skett under 2000-talet i yrkesfiskarnas verksamhetsmiljö kan man dra slutsatsen att man med arbetet för utvecklingen av fångstredskap närmast har kunnat skaffa extra tid i en allt värre situation. De sälsäkra ryssjorna kan inte ensamma trygga verksamhetsförutsättningarna för kustfisket och tillgången på inhemsk fisk, utan yrkesfiskarna anser att det också är nödvändigt med åtgärder för att reglera storleken på säl- och storskarvbestånden. Därtill framkommer det av projektets resultat att det inte hjälper ens med det bästa fångstredskapet om man inte får placera det för fångst på rätt plats i rätt tid.
Mera information:
projektkoordinator Maria Saarinen, Yrkesinstitutet Livia/Fiskeri- och miljöinstitutet, förnamn.efternamn@livia.fi
Källa: JSM:s Evä november 2012
