Landsbygdsfientligt initiativ. Det goda man kan säga om djurskyddsaktivisternas medborgarinitiativ gällande förbud mot pälsfarmning är att de nu åtminstone valt den lagliga vägen.
Sedan den 1 mars i år har det varit möjligt för medborgarna att göra initiativ till riksdagen i frågor som man vill få genomförda. Förutsättningen att sådana ska tas till behandling är att de undertecknats av minst 50 000 röstberättigade finländska medborgare. Med andra ord har tröskeln gjorts relativt hög och arbetskrävande. Det i sin tur lyckas bara genom ett tillräckligt starka frivilligorganisationer.
Av denna anledning är ingen rusning att vänta i riksdagen till följd av den nya möjligheten.
Hittills är det bara två medborgarinitiativ som aktualiserats. Det första har gällt införande av en basinkomst och på måndagen gick startskottet för det andra. Då inleddes på tretton orter en namninsamling för att skaffa de underskrifter som behövs för att riksdagen ska ta ett förbud mot pälsfarmer till behandling.
Det gemensamma draget för de två första initiativen är att de emanerar från en grönvänstersinnad aktivism och att de med största sannolikhet också kommer att kunna samla den nödvändiga uppslutningen. Bakom kampanjen för avskaffande av pälsfarmningen står Oikeutta eläimille, Animalia, Naturförbundet och Djurskyddsföreningarnas förbund. Men man räknar också med bistånd från ett antal andra organisationer. Med andra ord kommer frågan nog att gå till riksdagen.
Att så sker betyder förstås inte något omedelbart hot mot landets pälsnäring eftersom man – lyckligtvis – inte i nuläget kan uppbåda en parlamentarisk majoritet som förbjuder denna näring. Men det man däremot får räkna med är en hetsig debatt och att farmningen kommer att ifrågasättas kanske starkare än någonsin.
Pälsnäringen tvingas därtill denna gång bereda sig på att gå i svaromål mot en laglig attack, i motsats till vad fallet varit när det skett nattliga filmningar eller illvilliga och terrorliknande tillslag mot farmer då även massvis med djur förlorats. Då har näringen haft allmänhetens sympatier på sin sida. Nu blir utgångspunkten för diskussionen en annan.
I sig är det bra att pälsmotståndarna väljer att använda de lagliga medel som ju är de enda som ska gälla i ett demokratiskt samhälle.
Men olyckligtvis är det inom ramen för demokratin också möjligt att använda sig av lögn eller åtminstone propaganda och vara dunkel och totalt missriktad i målsättningar. Det sistnämnda präglar initiativet mot pälsfarmning. Det handlar här om en laglig näring och traditionell utkomst i vars intresse det aldrig varit att plåga djur. Tvärtom, att djur inte far illa är en förutsättning för produktkvalitet.
Nu hävdar de som ropar efter förbud att fina pälsar kan åstadkommas genom förädling fast djuren skulle lida. Sant är ju att förädling kan ge kvalitet men påståendet är absolut nonsens i den mening som pälsmotståndarna brukar det. Detta är bara en detalj men exempel på tendentiös argumentering.
Bevekelsegrunden för urbana pälsmotståndare är mera politik och sökande av kontrovers än uppriktig omsorg om djuren. Det yttersta målet är inte heller bara att avskaffa pälsfarmerna. Detta framgår klart av initiativet enligt vilket djurskyddslagens paragraf 22 borde ändras så att inte bara produktion av pälsar ska förbjudas utan att man medels förordning också ska kunna bannlysa djurhållning i farm för andra produktionssyften.
Alltså är det inte bara en enda landsbygdsnäring som blir måltavla för detta medborgarinitiativ.
Källa: Österbottens Tidning 16.5.2012/Börje Hästbacka
