I havsområdena kring Åland och i Bottniska viken planerar man att etablera vindkraftverk på tiotals gigawatt. Det är fråga om klimatvänlig elproduktion – med vissa villkor.
Nollutsläpp från vindkraftverk är inte möjligt. Kraftverkens råmaterial består av produkter från gruvindustri och polymersynteser, med stor negativ miljöpåverkan. När livscykeln är fullbordad behövs det åtgärder att demontera och återvinna anläggningar.
En enorm skog av vindmöllor planeras på skären norr om Geta, Saltvik, Brändö och Kumlinge. Den unika miljön i den yttre skärgården är viktiga för invånarna, turismen och fritidsfisket. Fiskarna kommer att störas av bullret som förmedlas via berggrunden och fåglarna av kraftverkens rotorblad.
Den explosionsartade ökningen av vindkraft kräver en utbyggnad av reglerkraft, eftersom det inte alltid blåser. För detta finns lovande alternativ: kraftverk som använder väte som bränsle. Innan vi kommer i gång med att framställa bränslen av vätgas och andra, på vätgas baserade bränslen går det många år. Utbyggnaden av vind- och reglerkraft borde kopplas samman och vindkraftsbolagen borde stå för sin del av investeringarna i reglerkraft.
Vindkraftverk byggs varken på Kasberget i Geta, i Saltvik eller i Jomala på fasta Åland. Investeringar som syftar till att utnyttja naturområden fattas med majoritetsbeslut för sådana ställen där väljarna är i minoritet. Detsamma gäller för såväl de åländska skären, Viiankiaapa i Sodankylä, Kitkajoki i Kuusamo som Rastegaissa fjället i Norge.
Etableringsplanerna visar att majoriteten av medborgarna inte vill ha en enda vindmölla i sin närhet på grund av möllornas landskapspåverkan och buller. Det är känt att detsamma gäller både landlevande djur och fåglar.
Professor J.G. Granö var en betydelsefull finsk geograf, som var specialiserad på landskapsgeografi. Till landskapet räknade han både den icke-levande naturen och organismerna, inklusive människan. Han hade en förmåga att i ord och med foton skildra landskapet och dess betydelse för de lokala invånarna.
En stor del av medborgarna har samma inställning till naturen som Granö hade. Landskapet, horisonten och naturen har sitt oförlikneliga egenvärde.
Om samhället ser till att vindkraftsparkerna bara är en tillfällig, övergående olägenhet, kan naturen kring de nuvarande och kommande kraftverken återhämta sig under kommande generationer efter det att vindmöllorna monterats ned.
Är målen för utbyggnad av vidsträckta havsområden överdimensionerade med tanke på de verkliga behoven för de åländska skärgårdsborna och Skärgårdshavets bärförmåga?
Heikki Kallio, professor emeritus vid Åbo universitet, Nådendal, före detta Brändöbo
Jorma Eskola, diplomingenjör, Laihela
Pekka Niemelä, professor emeritus vid Åbo universitet, Åbo
Martti Janatuinen, MD, specialist i kärlkirurgi, Åbo
Sakari Alhopuro, medicinalråd, Åbo, på fars sida rötter i Östergeta
Källa: Hbl 23.2.2024
