Utvecklingen i yrkesfisket har redan en längre tid haft en nedåtgående trend. Antalet yrkesfiskare minskar och andelen vildfångad fisk minskar i fiskdiskarna. Med de problem näringen har med säl och skarv, fiskeregleringar och försäljningsproblem p.g.a. olika miljökampanjer har den nedgående trenden blivit självförstärkande.
Behöver det vara så här?
I samband med intervjuer jag gjort med yrkesfiskare inom ramen för ett utrednings- och utvecklingsprojekt Österbottens Fiskarförbund driver, har några frågor dykt upp från fiskarhåll, som jag tycker det är värt att speciellt notera och analysera. De skulle även vara värda en samhällelig diskussion med fokus på fiskets framtid.
I en av intervjuerna tog fiskaren upp en bredare syn på utvecklingen inom fisket. Han beskrev vad som enligt honom händer när fisket körs ner. Då är det inte enbart fiskaren som får problem med försörjningen. Det som händer därefter är att de mindre fiskförädlarna som är beroende av inhemsk lokalfångad fisk blir utan råvara. Transporterna med fisk minskar i regionen, inköpen av fiskeredskap minskar, partihandeln får mindre fisk att förmedla osv. Tidigare räknade man ju med att fiskaren som primärproducent sysselsätter 4-5 övriga personer i fiskkedjan. Det blir m.a.o. skattebortfall för samhället och även större kostnader för samhället för sysselsättningen. Fiskbortfallet skall dessutom kompenseras med import och vi för ut valuta ur landet.
Om vi svänger på resonemanget fiskaren förde, så kan man hävda att samhället inte tar tillvara den potential som finns inom fisket. Fiskaren sysselsätter i princip sig själv och indirekt några till om han får fiska när fisken går till och om problemen med säl och skarv åtgärdas. Intäkterna för samhället som helhet ökar och vi konsumenter får inhemsk lokalfångad fisk på vårt bord i stället för importfisk. En enkel ekvation som borde vara lätt att ta till sig.
Tid för reflektion!
Reflekterar vi i dagens samhälle vad en del av nuvarande utvecklingstrender leder till, eller går allt så snabbt att vi inte hinner filosofera över vad våra val har för konsekvenser? Vi skall ha färdiga synpunkter på t.o.m. stora frågor redan samma dag. När tåget går i en viss riktning är det svårt att få ändring till stånd. Utvecklingen i fisket är ett gott exempel på detta.
Vårt småskaliga fiske borde ha alla fördelar ur ett miljöperspektiv, men samhället väljer att inte se detta. Miljöorganisationerna, och för den delen även miljömyndigheterna, som har stor inverkan på samhällsutvecklingen i dag, väljer att satsa på artskydd framom helheten. Vi kör ner vårt eget fiske, ersätter det med importfisk och ökar på fiskens koldioxidavtryck. Är det vettigt?
I intervjun med en annan fiskare lyftes livsmedelsförsörjningen upp. Vad händer om det blir livsmedelskris i samhället frågade fiskaren? Kanske inte i form av krig, men t.ex. att någon terroristgrupp förgiftar livsmedel som vi är beroende av. Vem skall då försörja befolkningen med mat? Vi har i vårt samhälle krisstrategier i fall av t.ex. livsmedelsbrist. Men om vi inte mera har fiskare eller andra primärproducenter hjälper det inte så mycket med strategierna.
Intervjuerna med de österbottniska fiskarna visar att vi framöver nog har fiskare som satsar på sitt fiske och trotsar den negativa trenden inom näringen. Oftast går det även relativt bra för dem trots problemen med säl och skarv. Men det kräver en arbetsinsats utöver det normala tillika med nytänkande och eventuellt investeringar. Dessa fiskare förtjänar definitivt en större uppskattning och stöd från samhällets sida än de får i dag. Yrkesfiskarnas framtid är långt i händerna på våra politiska beslutsfattare. Vad väljer man att prioritera? Vad kan man göra och framför allt, vad vill man göra?
Guy Svanbäck
verksamhetsledare
Österbottens Fiskarförbund
Källa: Hbl 19.12.2013