Avplockade nät och sönderklippta fiskar. Så kan det se ut när skarvarna varit framme. Yrkesfiskaren Bo-Erik Rosin tror inte att skarvrapporten kommer att ändra på hans vardag.
– Nu behövs det aktion, inte samarbete. Det här har gått allt för långt och skarvarna är allt för många, säger Rosin.
Han ser skeptiskt på skarvarbetsgruppens löfte om nya direktiv för hur myndigheter ska hantera ansökningar att jaga den fridlysta skarven.
– Jag känner våra myndigheter allt för väl, om vi säger det så.
Rosin har plockat nät i Pargas och Nagu i 20 år, det vill säga ungefär lika länge som skarven funnits i trakten. Enligt honom har fågeln satt sina tydliga spår i hans nät.
– När det är som värst, som nu på våren, så kan 95 procent av min fångst vara förstörd. Och det är inte bara fisken som blir uppäten, skarven skrämmer också bort fiskar.
Kaj Mattsson vid Åbolands Fiskarförbund känner sig kluven.
– Ska jag vara glad eller ska jag gråta? frågar Mattsson.
Enligt Mattsson har fiskarna och vattenägarna försökt öppna en dialog med NTM-centralens miljösektor de senaste sju åren.
– De har alltid dragit sig ur diskussionen. När det nu talas om att bilda sammarbetsgrupper i rapporten känns det som om hjulet uppfinns igen. Men det är ju fint att NTM-centralens miljöfolk tvingas att diskutera med oss.
Mattsson misstänker att det dröjer till midsommar innan miljöministeriet kommer med de verkliga direktiven.
– För att effektivt decimera skarvbeståndet måste man olja och pricka äggen. Det hinner man inte med nu. Jag tror att det enda konkreta direktivet man hinner med i år är undantagstillstånden för skarvjakt.
NTM-centralens miljösektors ordförande Esko Gustafsson kunde inte nås för kommentarer.
Källa: Yle Åboland 6.4.2016
