-Konsumenter efterfrågar mer lokalt fångad fisk men samtidigt ser vi att allt mer av fångsten tas av säl. Av passiva redskap som krok och garn kan upp till 90-95% av fångsten tas av säl, säger Tore Johansson, ordförande för Sveriges Fiskares Riksförbund.
-Vi behöver en aktiv säljakt för att kunna förhindra en del av dessa skador och då är det viktigt att jägarna kan sälja de sälar som skjuts. Förbjuds det finns det risk för att intresset för jakten minskar och då är det yrkesfiskarna som får ta smällen, tillägger han.
EU tillåter säljakt och den är nationellt reglerad. I Sverige jagas drygt 300 sälar av en stam på över 90 000 och av dessa säljs en avsevärd del. Det finns således en efterfrågan på produkterna samtidigt som jakten också ger värdefulla bidrag till sälforskningen. Genom ett EU-finansierat projekt har man tagit fram moderna sätt att ta tillvara sälen och vidareutveckla produkter från skinn, späck och kött. EU är även en part av Konventionen om Biologisk Mångfald som binder unionen till att främja hållbart nyttjande av förnyelsebara naturresurser.
-Kommissionen agerande i denna fråga är högst oetiskt och strider mot dess internationella förpliktelser, säger Anders Grahn, chef för intressebevakning och juridik på Svenska Jägarförbundet. Han tillägger; ”Samtidigt som man tillåter säljakt så försöker man begränsa tillvaratagandet. Vill kommissionen att jägarna bara ska jaga säl och sedan dumpa dem? Det kan vi aldrig acceptera eftersom vi och övriga samhället begär att vi tar tillvara bytet. Det finns andra lösningar och nu måste regeringen stoppa detta vanvettiga förslag som hotar det kustnära fisket och tar bort incitament för säljakt.”
Kommissionens förslag är en del av ett större paket för att implementera en dom från WTO som kom i maj 2014.
-Ingenting i WTO-domen kräver att EU inför detta förbud; tvärtom, domen tillåter fortsatt handel så länge detta sker på lika villkor mellan WTO:s medlemsstater. Kommissionens beslut grundar sig på rent politiska överväganden och dessvärre en djup okunskap om hållbart nyttjande och en långsiktig förvaltning av den marina miljön, avslutar Anders Grahn.
Källa: SFR 7.2.2015