Det har skett obemärkt men är viktigt: Jord- och skogsbruksministeriet, handels centralaffärer, fiskets organisationer och WWF Finland har enats om att siken är en nyttig fisk som rekommenderas.
Enigheten är daterad i måndags och leder till att ministeriet tillsätter en bred arbetsgrupp som ska ”utveckla regleringen av fisket efter sik så att fiskets hållbarhet säkras.”
Men alla parter rekommenderar redan nu att vi äter sik och att den säljs.
Förnuftet har segrat.
Världsnaturfonden WWF gick i våras ut med en fiskguide som rödlistade siken.
S- och K-kedjorna reagerade snabbt och siken försvann från diskar – inte från alla men från för många.
Ett resultat av att marknaden läser miljöopinioner med förstoringsglas.
Vilken metod WWF använde är mindre tydligt. Organisationen var tydligen omedveten om att det finns lokalt lekande och lokalt utplanterad sik.
WWF:s agerande har på kort sikt breddat marknaden för bland annat importlax från Norge.
Hela fadäsen kunde och borde ha undvikits.
WFF kunde och borde ha börjat med att föra en diskussion med fiskets lokala experter – fiskarena och deras organisationer.
Icke så WFF. I något slags – inte alls ovanlig – hybris över att den goda saken helgar medlen rödstämplade man siken som sådan. Man hänvisade till internationell forskning – inte till nationell expertis.
Man ansåg sig ha rätt att pricka en näring med argument som inte höll.
Lyckligtvis agerade ministeriet – kanske med politisk assistens och lobbning av fiskets organisationer.
Slutresultatet är att vi igen kan köpa sik och att det hållbara reds ut av en bred arbetsgrupp.
Dialogen är med andra ord tryggad.
Den kunde och borde ha tryggats från början.
Om WWF i sin upphöjdhet hade visat fiskenäringen lite respekt.
Många frågor kvarstår. Den viktigaste handlar om det internationella fiskets ränker. EU och andra organisationer tycks ha oöverkomliga problem med att reglera rovfisket.
I den sitsen gäller det att läsa forskning rätt och att hävda sin integritet som ett medel i argumenterandet.
WWF Finland har på den punkten en del ogjort.
Man har till exempel inte svarat på frågor som väcktes i mars–april och som ifrågasatte organisationens integritet.
Det påstods till exempel att WWF får ansenliga stödsummor av norsk laxindustri.
Andra rykten gjorde gällande att WWF plockade bort den vietnamesiska pangasiusfisken från röda listan efter att Vietnam hade hotat förbjuda fondens verksamhet i landet.
WWF bemötte aldrig de här påståendena i våras.
Man kan självfallet hävda att man har viktigare saker att göra än att dementera groteska rykten.
Men speglat i den metod WWF använde sig av kring den finländska siken är det kanske inte för mycket begärt att WWF rentvår sig.
Man var på grunder man nu har retirerat från beredd att utan dialog äventyra framtiden för en utsatt yrkesgrupp.
Innan man inleder dialogen i ministeriearbetsgruppen kunde WWF visa upp vad som fattades i våras: ödmjukhet.
Kan vi räkna med det, WWF?
Källa: Åbo Underrättelser/ Torbjörn Kevin 7.6.2012