Fiskeriförsäkringsföreningarna träffade jord- och skogsbruks- och miljöministern Kimmo Tiilikainen (Centern) förra veckan.
Fiskarrepresentanterna förde fram sin oro över att det ser ut som om fiskarna skulle kunna bli utan sitt försäkringsstöd i den kommande statsbudgeten.
Det skulle innebära att yrkesfiskarna inte skulle kunna försäkra sina arbetsredskap, eftersom kommersiella försäkringsbolag inte gör det rakt av. Riskerna är för stora.
”Hanlyssnade snällt, men kunde förstås inte lova någonting”, sammanfattar Åbolands fiskarförbunds verksamhetsledare Kaj Mattsson Tiilikainens reaktioner (ÅU 8.8).
Fiskarrepresentanterna fick också höra att Tiilikainens ministerium ska spara 70 miljoner i den statsbudget som nu börjat manglas.
Försäkringsstödetgäller inte längre brand, stöld och ofog, utan skador som uppstått på grund av storm, en kustmiljö med mycket grynnor, snö- eller isförhållanden, sälar eller skarvar.
Man kan kanske förstå de kommersiella försäkringsbolagen.
Och det kanske inte finns någon rättviseaspekt att hänvisa till här, men det att man kan försäkra sina arbetsredskap är ofta till och med en förutsättning för verksamheten. Annars blir risken för stor, helt enkelt.
Yrkesfiskarkårenär inte speciellt stor och därför kan ju yrkesfiskarnas oro lätt drunkna i övertalningskören om hur alla måste delta i regeringens spartalko. Men nu talar vi om livsmedelsproduktion och en mycket liten yrkesgrupp, vilket uttryckligen borde vara starka argument för att inte göra ingrepp i försäkringsskyddet.
Kimmo Tiilikainenhar under de senaste dagarna satts på kartan ordentligt då det gäller skärgårdsproblematik. Nystads stadsdirektör Atso Vainio kallade nyligen ut Tiilikainen till Nystads skärgård för att bekanta sig med skarvläget där.
Enligt Vainio har Nystad landets tredje största skarvkoloni, vilket redan har förstört det ekonomiska värdet av många öar i Nystadsarkipelagen.
”Deträcker inte med att störa och skrämma skarvarna, men hur man ska få dem att flytta på sig vet jag inte”, resonerar Vainio enligt mediauppgifter.
Tiilikainen hade enligt uppgift lyssnat snällt också på Nystadsproblematiken. Ministern meddelade Nystadsborna att han nu kommer att tillsätta en arbetsgrupp som ska reda ut vad man ska göra åt skarvproblematiken.
Antingen alltså görs det nu något åt skarvarna, eller så begravs hela frågan i evigheter i en arbetsgrupp.
Föryrkesfiskarkåren är en rekordstor skarvpopulation och slopat statligt försäkringsstöd ingen delikat kombination.
Det finns en bra logik i att försöka hålla staten utanför näringslivet så mycket som möjligt. Nu ser vi ändå att statens roll varit central då det gällde att rädda Åbovarvet och då det har gällt att göra något åt Talvivaara. Så det går inte att argumentera med staten-ska-inte-blanda-sig-i-argument.
Det harfunnits en nationell förståelse för att livmedelsproduktionen måste stödas, eftersom vi inte av bland annat klimatskäl – som gjort sig påminda den här sommaren – kan konkurrera med med de mera effektiva europeiska livsmedelsproducenterna.
MinisterKimmo Tiilikainen står inför ett litet beslut som har mycket stor betydelse när det gäller fiskarnas försäkringsstöd.
Det är lätt säga säga att en Centerminister måste förstå landbygdsproblematik. Men det är inte hela sanningen. Landsbygd och skärgård är visserligen inte tätortsområden, men den landsbygd Centern så väl känner till är inte skärgård.
Det ärbra att Tiilikainen lyssnade snällt på bekymrade fiskare och Nystadsbor. Men nu måste ministern förstå vikten av att vi har inhemskt fiske.
Tiilikainen kunde också diskutera med miljöministerhalvan i sig själv och fråga vad som händer om yrkesfisket till havs blir dramatiskt mindre medan efterfrågan på fisk tycks vara glädjande stor.
Det innebär förstås tryck på mera odlad fisk.
Yrkesfiskarnasförsäkringar måste gå att ordna, Kimmo Tiilikainen.
Föräkra oss om det.
Källa: Åbo Underrättelser/ ledare 13.8.2015